Aktuell utställning
Experimentalfältet

Experimentalfältet

Hur kan konsten utforska framtidsscenarier för nya levnadssätt, relationer till andra arter, jorden och människor emellan? Experimentalfältet var en verksamhet som etablerades 1816 i syfte att utveckla Sveriges jordbruk, på platsen där Accelerator och Stockholms universitet ligger idag. I utställningen med samma namn presenteras åtta samtida konstnärskap som experimenterar kring frågor som berör samtidens stora utmaningar. Utställningen Experimentalfältet tar avstamp i historien för att belysa och skapa samtal utifrån experimenterandet som sker inom samtidskonsten och vetenskapen idag.

Bild från Experimentalfältet tagen 1954. Bilden tillhör Stadsmuseet i Stockholm. Fotograf: Herman Rönninger SvD 34678

Om verken i utställningen

Majoriteten av verken i Experimentalfältet har skapats särskilt för utställningen och visas jämte inlånade historiska föremål. Samtliga samtida konstverk har performativa kvalitéer; organiserade möten och samtal inleds med besökare, installationer blir till platser för ritualer av olika slag. I utställningen ryms tankegångar som rör en icke-hierarkisk relation till andra arter och naturen i stort. Experimenterandet som en grundläggande förutsättning för skapande, genomsyrar de konstnärskap som presenteras och samtalsprogrammet där forskare vid Stockholms universitet medverkar. 

I utställningen presenteras åtta samtida konstnärskap: Andrea Zittel undersöker vad människor behöver för att överleva. Signe Johannessen granskar artöverskridande relationer genom historien mellan människor och domesticerade djur. Åsa Elzén och Malin Arnell utforskar människans ömsesidiga beroendeförhållande med skogen. Gruppen O i samarbete med The non existent Center belyser behovet av organiserad social verksamhet i ett arbete kring lyssnandets subversiva kraft. Möbler av Uglycute utgör en plats i utställningen för studier och fördjupning. Konst- och jordbrukskollektivet Kultivator skapar ett processbaserat arbete i samarbete med kulturarbetande maskar inom ramen för Accelerators program Konst + forskning.

I utställningen förekommer verk inlånade från Magasin III Museum for Contemporary Art, samt historiska verk och arkivmaterial från Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Stockholm stadsmuseum och Nationalmuseum.

Andrea Zittel
Lay of My Land, 2011
A–Z Wagon Stations, 2003
Sufficient Self, 2004

Andrea Zittel är en amerikansk konstnär som bor i Mojaveöknen, Kalifornien. Platsen hon lever på har hon som en konstnärlig strategi gett namnet AZ West och hon ser alla delar av dagligt leverne som del av hennes konst. AZ West är i sig ett konstverk och i utställningen Experimentalfältet visas skulpturen Lay of My Land som har formen av en modell av platsen. En av många konstnärliga strategier Zittel använder är att skapa objekt som lämnas över till andra för att leva med. Ett sådant experiment är de Wagon Stations som visas i utställningen. De gjordes i flera exemplar, ämnade för övernattning i öknen på en del av AZ West. Vänner till Andrea bjöds in att ta över dem att anpassa till varje persons behov. Efter åtta år i öknen blev objekten till konstföremål och har hamnat i olika konstsamlingar. På utställningsrummets bakre vägg visas vid olika tidpunkter dels en live bild från AZ West, dels verket Sufficient Self där Andrea Zittel med egna ord beskriver AZ West och hennes liv i och runt staden Joshua Tree.

Signe Johannessen
Posthumous Dialogue, 2020
Puppy Play, 2020

Det första som möter besökaren på väg ned till Accelerators underjordiska utställningsrum är scener från en dunkel skog. I Johannessens film Puppy Play leker barn familj med en irländsk varghund. Under flera experimentella lektillfällen har konstnären filmat den artöverskridande familjens ordlösa men tydliga kommunikation. Verket har sitt ursprung i konstnärens intresse för tillhörighet, biologins begränsningar samt från hennes omfattande undersökningar kring artöverskridande relationer. Det är också ett verk med rötterna i två djupt personliga upplevelser som sammanföll tidsmässigt. Johannessen blev under dramatiska omständigheter mor till ett barn som hon inte fött. Hennes kropp reagerade omedelbart och började producera mjölk. Samtidigt fick konstnärens hund missfall. Dessa svåra omständigheter ledde till att begreppen familj och tillhörighet fick en radikal annan innebörd för konstnären och hennes hund.

I Johannessens installation Posthumous Dialogue bildar avgjutningar av ben från domesticerade djur, människohår och tagel ett skulpturalt altarskåp som besökaren kan gå in i. Verket utgör en plats för olika ritualer som adresserar ett specifikt arkeologiskt fynd av en artöverskridande kropp som påträffades utanför Örebro 1949. Fyndet består av kvarlevor från en medelålders kvinna där vissa kroppsdelar bytts ut mot ben från hundar, kor, grisar och hästar. I samarbete med Christina Fredengren, docent vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur på Stockholms universitet, kommer Johannessen genomföra olika interaktioner som vänder sig till den här kroppen. Genom experimentella dialoger och tillägg till installationen kommer fyndets intellektuella, fysiska, känslomässiga och mystiska innebörder att undersökas. I Johannessens arbete utvecklas historiska, vetenskapliga och personliga narrativ samtidigt som möjliga kopplingar, brytningar och ekon mellan dessa undersöks. En traumatisk upplevelse av djurplågeri under barndomen har lagt grunden för konstnärens drivkraft att korrigera och läka sekler av mänsklig grymhet mot andra arter. Hon undersöker den kroppsliga kunskap som produceras när artkorsade kroppar interagerar och samverkar, vilket ofta negligerats i vetenskapliga sammanhang. Arkiv och museer är centrala forskningsplatser där även många av hennes konstverk har iscensatts. Konstnären vill innesluta släktskap och mellankroppsliga relationer som ofta försvinner på dessa vetenskapliga platser av posthumana kroppar.

O i samarbete med The non existent Center
It Takes a Village, 2020–21 

O är ett nytt performancekompani som bildades genom sammanslagningen av performancegruppen Poste Restante och scenkonstduon Osynliga Teatern. Gemensamt för de båda grupperna och nu rådande inom O är att besökaren är huvudpersonen i deras verk. Efter att ha formulerat ett dilemma upprättar de en unik verksamhet som endast kan existera inom samtidskonstens ramar. I ett samarbete med The non existent Center presenteras O:s första verk nu på Accelerator. It Takes a Village är ett processbaserat arbete som materialiseras och gradvis befolkas under utställningen. I verket undersöker O etiska och moraliska frågor kring hur kunskap uppfattas och kring mentalisering som subversiv kraft. I ljuset av ett politiskt klimat där landsbygd och stad ofta ställs i polaritet till varandra omformulerar de kompetenshierarkier och berör frågor kring förtroende. Inledningsvis presenteras en rumsinstallation av ett slags fragmentiserad bygdegård. Installationen förtätas över tid och slutligen gör ett byalag sig hemmastadda för att driva sin verksamhet från platsen. I vår är de redo att möta besökare. Byalaget erbjuder ett personligt möte med sin odelade uppmärksamhet och rådgivning till den enskilde besökaren. 

Åsa Elzén och Malin Arnell
Skogen kallar – Ett oändligt kontaminerat samarbete eller Dansandet är en form av skogskunskap. Utsträckning #2, 2020

Skogen kallar – Ett oändligt kontaminerat samarbete eller Dansandet är en form av skogskunskap. Utsträckning #2 består av nerhuggen skog. Den är tillverkad av trädgrenar och industriprocessade trämaterial från olika tider och härkomst. Virket har under en månad samlats ihop på universitetet från rivningar, ommöbleringar, avfall samt från beskärningar av träd, planterade under Experimentalfältets tid. Materialet skulle slängas och flera delar i skulpturen vittnar om lång användning i kunskapens tjänst. Skulpturens förankring i platsen har fördjupats genom att den är skapat på experimentalfältets tidigare område. Arbetet är en del i Arnell och Elzéns gemensamma utforskande av skogsbruk, naturens rättigheter, ekosociala begär samt hållbara relationer mellan arter. Som titeln avslöjar är verket en slags utsträckning av konstnärernas långsiktiga processbaserade arbete Skogen kallar – Ett oändligt kontaminerat samarbete eller Dansandet är en form av skogskunskap (2018-pågående). Arbetet är ett offentligt konstverk och utgörs av en 3,7 hektar stor skog i form av en triangel. Konstnärerna arrenderar skogen i 50 år, som ett första steg i syfte att ta den ur produktion. Skogen tillhör Fogelstad säteri där Fogelstadgruppen (bildad 1921) verkade och planterades delvis under deras aktiva år på platsen. Genom att låta skogen stå kvar tillåts en tidsaxel från gruppen att fortgå och istället bryts den den antropocentriskt förutbestämda, vinstdrivande, temporalitet som skogen ingår i idag. Skogsmarkens triangelform har gett skulpturen på Accelerator dess proportioner. I vår bjuds publiken till en gemensam resa till och i den här skogen.

Läs mer om- och lyssna på Skogen kallar på Statens konstråds hemsida.

Åsa Elzén
Varför gör man saker då man kunde låta bli? – Ett försök, ett gränsland, 2019

Åsa Elzén har länge arbetat med arvet efter Fogelstadgruppen, som bland annat drev Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad (1925–54 i Julita, Sörmland). Initiativtagare till skolan var godsägaren och riksdagskvinnan Elisabeth Tamm. Elzén har framförallt varit upptagen av Fogelstadgruppens starka engagemang för ekologi och jordfrågan. De verkade i en tid då det industriella jordbruket växte fram och var mycket kritiska till vad de såg komma. De ansåg att människans förhållande till jorden ska bygga på kärlek och på idén att jord ej bör ägas utan vårdas. Tamm ville förändra former för markägande då hon ansåg att äganderätten kan utsätta jorden för spekulation och arrenderätten kan utsätta jorden för utsugning. Elzén beskriver genom sin research i olika arkiv hur Tamm skänkte bort en del av godsets mark för att det där skulle praktiseras s.k. åborätt – hennes alternativ till ägande och arrende. Filmen gestaltar hur en visionär vilja till förändring av ett system inifrån, möter myndigheters rigida formalia, byråkratisering och mänsklig prioritering av egennyttan. 

Kultivator
Humusfakulteten, 2020

Kultivator är ett experimentellt samarbete mellan ekologiskt jordbruk och samtidskonst i byn Dyestad på Öland. För Experimentalfältet skapar de ett processbaserat arbete i form av en humusfakultet med kompostmask placerad utomhus på Accelerators terrass. Under utställningsperioden är maskarna inbjudna som kulturarbetare som bearbetar pappers- och fruktavfall från Accelerators personalrum. När det organiska materialet bryts ned bildas ny jord, humus. Inom konstinstitutionen blir Humusfakulteten en kulturproducent som lägger grunden för alla andra aktiviteter, genom skapandet av matjord, planetens tunna livsavgörande ytskikt. I mars nästa år presenterar maskarna sitt arbete under ett symposium i samarbete med Kultivator, och deras värdefulla resultat distribueras till det forna Experimentalfältets mark. Fakulteten har skapats som ett konstnärligt uppdrag inom Accelerators program Konst+forskning, och maskarnas arbete bidrar till en tvärdisciplinär dialog mellan konstnärer och forskare om jordens materia, minnen och framtid.

Uglycute
Inredning för Projekt Djurgårdsbrunn, 2002

Möbler av Uglycute utgör en plats i utställningen för fördjupning där vi erbjuder möjligheten att ta del av litteratur och andra dokument kopplade till utställningens tema. Uglycute är ett konstnärs- och arkitektkollektiv som ursprungligen bestod av fyra personer där Andreas Nobel, professor i möbeldesign och inredningsarkitekt samt Markus Degerman, konstnär var medgrundare. Numera består Uglycute av Fredrik Stenberg, arkitekt och Jonas Nobel, konstnär. Gruppen har varit verksam med objekt, utställningar, inredningar, filmer och undervisning i ett gränsland mellan konst, design och arkitektur. Möblerna i Experimentalfältet skapades av Uglycute 2002 för samtidskonstmuséet Magasin IIIs Projekt Djurgårdsbrunn, en utställningsverksamhet under sommarmånaderna åren 2002-2005 i gamla Djurgårdsbrunns värdshus lokaler.

Experimentalfältet och Frescatis historia

Kungl. Lantbruksakademiens Experimentalfält år 1868, litografi efter teckning av J.F. Meyer (detalj). Tillhör Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens arkiv.


Frescati har en lång och varierad historia som involverar forskningsverksamhet betydligt längre tillbaka än de aktiviteter som idag förknippas med universitetet. Platsen utgjorde först en kunglig jaktpark men blev sedan ett centrum för experiment inom jordbruk och fysik. Här fanns även en handelsträdgård och ett lantbruksmuseum.

Under senare delen av 1700-talet blev jordbruk populärt bland godsägare och en bildad överklass som började intressera sig för hur jordbruket kunde ge ekonomisk vinning. Lantbruksvetenskapen växte fram som ett nytt naturvetenskapligt ämnesområde och 1816 startade Kungl. Lantbruksakademien Experimentalfältet på Frescati.

När Experimentalfältet startade anlades en försöksgård för olika experiment och ett mönsterjordbruk. Moderna arbetsredskap enligt nya internationella modeller och införandet av växelbruk var centralt för mönstergården. På försökssidan gjordes en rad olika experiment under Experimentalfältets historia. Försöksodling av exempelvis havre, rotfrukter, bär och trädgårdsväxter gjordes och olika ko- och fårraser togs in från framförallt Storbritannien och Tyskland för att undersöka tillväxt och mjölkproduktion i relation med inhemska raser.

Experimentalfältets jordbruksforskning flyttades på 1940-talet till Ultuna lantbrukshögskola som senare blev en del av dagens Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Några byggnader finns kvar från Experimentalfältet och används idag av universitetet.

I utställningens historiska del på Accelerator visas bland annat fotografier, målningar, illustrationer och ritningar från Experimentalfältets 150-åriga historia.

Beskrivningar av historiska verk och föremål i utställningen Experimentalfältet.

Här kan du läsa och ladda ner en längre text om Experimentalfältets historia, samt källhänvisningar.

Forskarsamarbeten

I arbetet med utställningen Experimentalfältet samarbetar Accelerator med forskare vid Stockholms universitet som även kommer att medverka i höstens publika samtalsprogram.

Credits

Medverkande i utställningen:
Malin Arnell, konstnär
Åsa Elzén, konstnär
Signe Johanessen, konstnär
Kultivator, konstnärskollektiv
O i samarbete med The non existent Center, konstnärskollektiv
Uglycute, konstnärs- och arkitektkollektiv
Andrea Zittel, konstnär

Utställningsteam Accelerator:
Richard Julin, curator
Therese Kellner, curator
Tove Nilson, kommunikationsansvarig
Anna Wallgren, kommunikatör
Erik Wijkström, tekniker
Bronwyn Bailey-Charteris, projektledare forskarsamarbeten
Emma Järnwall, praktikant
Madeleine Kozma, praktikant
Elina Lund, praktikant

Tack till:
Magasin III Museum for Contemporary Art
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien
Stockholm stadsmuseum
Nationalmuseum

Malin Arnell och Åsa Elzén
Konstnärer:
Malin Arnell, Åsa Elzén.
Produktion: Malin Arnell, Åsa Elzén, Mar Fjell, Lisa Gerholm.
Konstnärernas tack: Avfallshanteringen på Stockholms Universitet, Bergianska trädgården, Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Statens konstråd.

Åsa Elzén
Berättarröst och textbearbetning: Nik Persson.
Inspelning: Mattin.
Med stöd av: Konstnärsnämnden, Sveriges Bildkonstnärsfond.
Konstnärens tack: Kulturföreningen Fogelstad.  

Signe Johannessen
Posthumous dialogue: Installationen har förverkligats genom ett samarbete med Erik Rören. Tack även till assistent Jessica Wiklund. Ett stort tack till Christina Fredengren för pågående samtal!
Puppy play: Tack till crewet som jobbat i produktionen: Kameraman Helge Olsén, Klipp Helge Olsén och Peter Olsén. Ljud Peter Olsén.

Jag vill tacka mina två barn Jazzi och Milo och min hund Syrran. Tack till övriga medverkande: Aloki Wadhia, Tulsi Wadhia och Soma Wadhia.

O+The non existent Center
Koncept: Linn Hilda Lamberg, Eric Sjögren.
Film: Tomas Rajnai, Gustav Ågerstrand.
Producent: Sofia Jonsson.
Medverkande: It Takes a Village är en samproduktion mellan O, The non existent Center och Accelerator. 
Med stöd av: Stockholms Stad, Region Stockholm, Kulturrådet.