Signe Johannessen
Posthumous Dialogue, 2020
Puppy Play, 2020
Swamp Posthumous, 2021

Det första som möter besökaren på väg ned till Accelerators underjordiska utställningsrum är scener från en dunkel skog. I Johannessens film Puppy Play leker barn familj med en irländsk varghund. Under flera experimentella lektillfällen har konstnären filmat den artöverskridande familjens ordlösa men tydliga kommunikation. Verket har sitt ursprung i konstnärens intresse för tillhörighet, biologins begränsningar samt från hennes omfattande undersökningar kring artöverskridande relationer. Det är också ett verk med rötterna i två djupt personliga upplevelser som sammanföll tidsmässigt. Johannessen blev under dramatiska omständigheter mor till ett barn som hon inte fött. Hennes kropp reagerade omedelbart och började producera mjölk. Samtidigt fick konstnärens hund missfall. Dessa svåra omständigheter ledde till att begreppen familj och tillhörighet fick en radikal annan innebörd för konstnären och hennes hund.

I Johannessens installation Posthumous Dialogue bildar avgjutningar av ben från domesticerade djur, människohår och tagel ett skulpturalt altarskåp som besökaren kan gå in i. Verket utgör en plats för olika ritualer som adresserar ett specifikt arkeologiskt fynd av en artöverskridande kropp som påträffades utanför Örebro 1949. Fyndet består av kvarlevor från en medelålders kvinna där vissa kroppsdelar bytts ut mot ben från hundar, kor, grisar och hästar. I samarbete med Christina Fredengren, docent vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur på Stockholms universitet, kommer Johannessen genomföra olika interaktioner som vänder sig till den här kroppen. Genom experimentella dialoger och tillägg till installationen kommer fyndets intellektuella, fysiska, känslomässiga och mystiska innebörder att undersökas. I Johannessens arbete utvecklas historiska, vetenskapliga och personliga narrativ samtidigt som möjliga kopplingar, brytningar och ekon mellan dessa undersöks. En traumatisk upplevelse av djurplågeri under barndomen har lagt grunden för konstnärens drivkraft att korrigera och läka sekler av mänsklig grymhet mot andra arter. Hon undersöker den kroppsliga kunskap som produceras när artkorsade kroppar interagerar och samverkar, vilket ofta negligerats i vetenskapliga sammanhang. Arkiv och museer är centrala forskningsplatser där även många av hennes konstverk har iscensatts. Konstnären vill innesluta släktskap och mellankroppsliga relationer som ofta försvinner på dessa vetenskapliga platser av posthumana kroppar.

Filmen Swamp Posthumous är en vidareutveckling av verket Posthumous Dialogue, och adresserar samma specifika arkeologiska fynd. I Swamp Posthumous förenas Johannessen, forskaren Christina Fredengren och Cullbergs dansare Agnieszka Sjökvist Dlugoszewska, Eszter Czédulás och Unn Faleide i ett intresse för hybrida kroppar, och människans relation till djur, både de som vandrar på jorden och de magiska. 

Poste Restante under namnet O i samarbete med The non existent Center
It Takes a Village, 2020–21 

O är ett nytt performancekompani som bildades genom sammanslagningen av performancegruppen Poste Restante och scenkonstduon Osynliga Teatern. Gemensamt för de båda grupperna och nu rådande inom O är att besökaren är huvudpersonen i deras verk. Efter att ha formulerat ett dilemma upprättar de en unik verksamhet som endast kan existera inom samtidskonstens ramar. I ett samarbete med The non existent Center presenteras O:s första verk nu på Accelerator. It Takes a Village är ett processbaserat arbete som materialiseras och gradvis befolkas under utställningen. I verket undersöker O etiska och moraliska frågor kring hur kunskap uppfattas och kring mentalisering som subversiv kraft. I ljuset av ett politiskt klimat där landsbygd och stad ofta ställs i polaritet till varandra omformulerar de kompetenshierarkier och berör frågor kring förtroende. Inledningsvis presenteras en rumsinstallation av ett slags fragmentiserad bygdegård. Installationen förtätas över tid och slutligen gör ett byalag sig hemmastadda för att driva sin verksamhet från platsen. I vår är de redo att möta besökare. Byalaget erbjuder ett personligt möte med sin odelade uppmärksamhet och rådgivning till den enskilde besökaren. 

Under utställningen träffade Byalaget besökare torsdag–söndag varje vecka för att lyssna, delge sina erfarenheter och ge råd i små och stora livsfrågor.

Åsa Elzén och Malin Arnell
Skogen kallar – Ett oändligt kontaminerat samarbete eller Dansandet är en form av skogskunskap. Utsträckning #2, 2020

Skogen kallar – Ett oändligt kontaminerat samarbete eller Dansandet är en form av skogskunskap. Utsträckning #2 består av nerhuggen skog. Den är tillverkad av trädgrenar och industriprocessade trämaterial från olika tider och härkomst. Virket har under en månad samlats ihop på universitetet från rivningar, ommöbleringar, avfall samt från beskärningar av träd, planterade under Experimentalfältets tid. Materialet skulle slängas och flera delar i skulpturen vittnar om lång användning i kunskapens tjänst. Skulpturens förankring i platsen har fördjupats genom att den är skapat på experimentalfältets tidigare område. Arbetet är en del i Arnell och Elzéns gemensamma utforskande av skogsbruk, naturens rättigheter, ekosociala begär samt hållbara relationer mellan arter. Som titeln avslöjar är verket en slags utsträckning av konstnärernas långsiktiga processbaserade arbete Skogen kallar – Ett oändligt kontaminerat samarbete eller Dansandet är en form av skogskunskap (2018-pågående). Arbetet är ett offentligt konstverk och utgörs av en 3,7 hektar stor skog i form av en triangel. Konstnärerna arrenderar skogen i 50 år, som ett första steg i syfte att ta den ur produktion. Skogen tillhör Fogelstad säteri där Fogelstadgruppen (bildad 1921) verkade och planterades delvis under deras aktiva år på platsen. Genom att låta skogen stå kvar tillåts en tidsaxel från gruppen att fortgå och istället bryts den den antropocentriskt förutbestämda, vinstdrivande, temporalitet som skogen ingår i idag. Skogsmarkens triangelform har gett skulpturen på Accelerator dess proportioner. I höst bjuds publiken till en gemensam resa till och i den här skogen. Läs mer om resan i Accelerators kalender.

Läs mer om- och lyssna på ”Skogen kallar” på Statens konstråds hemsida.

Åsa Elzén
Varför gör man saker då man kunde låta bli? – Ett försök, ett gränsland, 2019

Åsa Elzén har länge arbetat med arvet efter Fogelstadgruppen, som bland annat drev Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad (1925–54 i Julita, Sörmland). Initiativtagare till skolan var godsägaren och riksdagskvinnan Elisabeth Tamm. Elzén har framförallt varit upptagen av Fogelstadgruppens starka engagemang för ekologi och jordfrågan. De verkade i en tid då det industriella jordbruket växte fram och var mycket kritiska till vad de såg komma. De ansåg att människans förhållande till jorden ska bygga på kärlek och på idén att jord ej bör ägas utan vårdas. Tamm ville förändra former för markägande då hon ansåg att äganderätten kan utsätta jorden för spekulation och arrenderätten kan utsätta jorden för utsugning. Elzén beskriver genom sin research i olika arkiv hur Tamm skänkte bort en del av godsets mark för att det där skulle praktiseras s.k. åborätt – hennes alternativ till ägande och arrende. Filmen gestaltar hur en visionär vilja till förändring av ett system inifrån, möter myndigheters rigida formalia, byråkratisering och mänsklig prioritering av egennyttan. 

Uglycute
Inredning för Projekt Djurgårdsbrunn, 2002

Möbler av Uglycute utgör en plats i utställningen för fördjupning där vi erbjuder möjligheten att ta del av litteratur och andra dokument kopplade till utställningens tema. Uglycute är ett konstnärs- och arkitektkollektiv som ursprungligen bestod av fyra personer där Andreas Nobel, professor i möbeldesign och inredningsarkitekt samt Markus Degerman, konstnär var medgrundare. Numera består Uglycute av Fredrik Stenberg, arkitekt och Jonas Nobel, konstnär. Gruppen har varit verksam med objekt, utställningar, inredningar, filmer och undervisning i ett gränsland mellan konst, design och arkitektur. Möblerna i Experimentalfältet skapades av Uglycute 2002 för samtidskonstmuséet Magasin IIIs Projekt Djurgårdsbrunn, en utställningsverksamhet under sommarmånaderna åren 2002-2005 i gamla Djurgårdsbrunns värdshus lokaler.

Se Fredrik Stenberg och Jonas Nobel från Uglycute möta Accelerators konstnärlige ledare Richard Julin i ett samtal om experimenterande, grupparbete, smakhierarkier och mycket mer.

Kultivator
Humusfakulteten, 2020

Kultivator är ett experimentellt samarbete mellan ekologiskt jordbruk och samtidskonst i byn Dyestad på Öland. För Experimentalfältet skapar de ett processbaserat arbete i form av en humusfakultet med kompostmask placerad utomhus på Accelerators terrass. Under utställningsperioden är maskarna inbjudna som kulturarbetare som bearbetar pappers- och fruktavfall från Accelerators personalrum. När det organiska materialet bryts ned bildas ny jord, humus. Inom konstinstitutionen blir Humusfakulteten en kulturproducent som lägger grunden för alla andra aktiviteter, genom skapandet av matjord, planetens tunna livsavgörande ytskikt. I maj 2021 presenterade maskarna sitt arbete under ett symposium i samarbete med Kultivator, och deras värdefulla resultat distribueras till det forna Experimentalfältets mark. Fakulteten har skapats som ett konstnärligt uppdrag inom Accelerators program Konst+forskning, och maskarnas arbete bidrar till en tvärdisciplinär dialog mellan konstnärer och forskare om jordens materia, minnen och framtid.

Konst+forskning: Jordsymposium med Kultivator.

Experimentalfältet och Frescatis historia

Frescati har en lång och varierad historia som involverar forskningsverksamhet betydligt längre tillbaka än de aktiviteter som idag förknippas med universitetet. Platsen utgjorde först en kunglig jaktpark men blev sedan ett centrum för experiment inom jordbruk och fysik. Här fanns även en handelsträdgård och ett lantbruksmuseum.

Under senare delen av 1700-talet blev jordbruk populärt bland godsägare och en bildad överklass som började intressera sig för hur jordbruket kunde ge ekonomisk vinning. Lantbruksvetenskapen växte fram som ett nytt naturvetenskapligt ämnesområde och 1816 startade Kungl. Lantbruksakademien Experimentalfältet på Frescati.

När Experimentalfältet startade anlades en försöksgård för olika experiment och ett mönsterjordbruk. Moderna arbetsredskap enligt nya internationella modeller och införandet av växelbruk var centralt för mönstergården. På försökssidan gjordes en rad olika experiment under Experimentalfältets historia. Försöksodling av exempelvis havre, rotfrukter, bär och trädgårdsväxter gjordes och olika ko- och fårraser togs in från framförallt Storbritannien och Tyskland för att undersöka tillväxt och mjölkproduktion i relation med inhemska raser.

Experimentalfältets jordbruksforskning flyttades på 1940-talet till Ultuna lantbrukshögskola som senare blev en del av dagens Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Några byggnader finns kvar från Experimentalfältet och används idag av universitetet.

I utställningens historiska del på Accelerator visas bland annat fotografier, målningar, illustrationer och ritningar från Experimentalfältets 150-åriga historia.

Beskrivningar av historiska verk och föremål i utställningen Experimentalfältet.

Mer om Experimentalfältets historia samt källhänvisningar.

Forskarsamarbeten

I arbetet med utställningen Experimentalfältet samarbetar Accelerator med forskare vid Stockholms universitet som även kommer att medverka i höstens publika samtalsprogram.