Om utställningen

Aerpiemaahtoe är sydsamiska och kan översättas till ”traditionell kunskap” eller ”arvskunskap”. Som konsthall vid Stockholms universitet – ett centrum för akademisk kunskap – vill Accelerator under 2026 rikta fokus mot olika kunskapssystem och hur de värderas, förvaltas eller diskrimineras. Utställningen sammanfaller med att Sanningskommissionen för det samiska folket redovisar sitt arbete. Uppdraget från regeringen har bland annat varit att kartlägga och ”öka den allmänna förståelsen för samernas historia och hur historiska oförrätter påverkar dagens villkor för samerna”. Utställningens konstnärer arbetar med att synliggöra samiska kunskapstraditioner som har marginaliserats eller tystats ner. De undersöker hur historieskrivningar har raderat spår av samiskt liv, bearbetar historiska oförrätter och ställer frågan om, eller hur, försoning är möjlig när den nordiska kolonialismen aldrig upphörde.

Aerpiemaahtoe utgår från ett kunskapssystem rotat i relationer mellan människa, djur och marker – ett ömsesidigt sätt att vara i och förstå världen. Det är en levande kunskapstradition som ständigt utvecklas och med motståndskraft förs vidare mellan generationer genom språk, berättelser, handens arbete och levda erfarenheter.

Verk i utställningen

Julia Rensberg

Dubpene gaskene, 2025 [Där borta i mellanrummet]

Otnerassh [kraftiga bågstänger] utgör stommen i en derhviegåetie [sydsamisk torvkåta] – ett hem och en plats för värme, trygghet och gemenskap. Så levde Julia Rensbergs familj i tidigare generationer. På 1950-talet tvångsförflyttades familjen av staten från Fjällsjön till det nybyggda Brändåsen i Härjedalen. Kåtorna revs eller brändes för att förhindra att familjerna återvände.

I Dubpene gaskene bär bågstängerna spåren av det som förlorades och av det som lever vidare. Familjeporträtt och symboler hämtade ur samisk mönstertradition är inristade i björkträet. Lassoringen som är fäst på en av stängerna är ett föremål som bär kunskap om relationen mellan människan, renen och markerna. 

Daebpene veasoem, 2026  [Häromkring lever jag]

I utställningen visar Rensberg två bärande konstruktioner ur samisk traditionell byggnadsteknik. De samspelar med och utgår från platsens förutsättningar. I Daebpene veasoem hänger suejnieh [skohö] på tork, en starr som görs mjuk och används i skor för att hålla fötter varma och torra. Rensberg beskriver:

Suejnieh [skohö] samlas under tjakjte-giesie [höstsommaren]. Inte för tidigt och inte för sent. Gräset ska vara högvuxet men inte börjat gulna. För att veta när tiden är inne behöver du känna platsen. Återvända till den, följa årstiderna och se de små förändringarna i landskapet. Kunskapen finns i relationen till platsen. I händerna som plockar och flätar. 

För urfolk är det ett sätt att leva med marken snarare än av den. Att röra sig genom och leva med ett landskap utan att förbruka det. Tryggheten i att platsen bär det du behöver och kan fortsätta bära dem som kommer efter är central för oss.

Vi har levt här. Vi lever här.

Elme Ämting

Sjeltie 1725, 2025 [Åsele 1725]

Verket tar sin utgångspunkt i Sjeltie [Åsele] år 1725 då 26 samiska trummor konfiskerades vid en kyrklig visitation. Hon har i sin gestaltning låtit samma antal trummor bära påminnelsen om det våld som riktades mot samisk kultur och ett helt kunskapssystem. Beslaget i Sjeltie var en del av kyrkans och statens kristnande av samerna, en process som innebar att trummor förbjöds, förstördes eller fördes bort från de samhällen där de bar på andlig och praktisk kunskap. 

De beslagtagna trummorna kom att införlivas i museisamlingar – en motsägelsefull historia, präglad av både utplåning och bevarande. Av de 26 trummorna som skulle föras till Stockholm kom endast 25 fram. Enligt en muntlig berättelse flög den 26:e iväg.

Trummornas motiv är hämtade ur olika arkiv, från historisk tid till nutid. De bär spår av händelser, platser och andliga praktiker, men också av den koloniala blick som länge har präglat hur samisk andlighet har beskrivits och dokumenterats.

Sissela M Bergh

Bissie baektie (bak kulisse), 2025/2026 [Heligt berg (bakom kulissen)]

I Bissie baektie spårar Bergh hur majoritetssamhällets historieskrivning under århundraden har osynliggjort den samiska närvaron i området Sverresborg i sydvästra Tråante [Trondheim].

Vid mitten av 1700-talet formade Norges första historiker, Gerhard Schøning, berättelsen om Norge som det germanska urhemmet. Genom en kolonial process kom denna berättelse gradvis att etableras som den officiella bilden av den norska nationalstaten. Med hjälp av arkivmaterial, muntliga traditioner och markernas egna röster vill Bergh dekonstruera den bilden.

Tråante voenen, 2025/2026 [Tillhörande Trondheimsfjorden]

I Tråante voenen skildrar Bergh fjordlandskapet runt Tråante [Trondheim]. I målningarna synliggör Bergh de undanträngda samiska ortsnamnen som hon spårat genom muntliga källor och historiska arkiv. Samiska ortsnamn bär ofta på specifik kunskap om en plats då de kan beskriva särskilda karaktärsdrag, hur flora och fauna rör sig och förändras under årstiderna. Bergh ställer den kunskap som namnen bär mot dagens exploatering och kontroll av naturresurser genom transparenta lager med platsernas samtida infrastruktur.

Verket ingår i konstnärens pågående arbete med att återinskriva sydsamisk kultur och närvaro i ett landskap där den länge har ute- lämnats från officiella kartor och ur den nationella historieskrivningen.

Avant Joik

Can We Reconcile?, 2025 

Med Can We Reconcile? vill Avant Joik ställa frågan om försoning är möjlig när den nordiska kolonialismen aldrig har upphört. Verket tar sin utgångspunkt i filmen Skierri – dvärgbjörkarnas land (1982), som är resultatet av ett samarbete mellan regissören Markku Lehmuskallio och den samiske renskötaren och aktivisten Jouni S. Labba. Den räknas som en av de första samiska långfilmerna och spelades in i närheten av Treriksröset, där Finland, Sverige och Norge möts. Genom att väva samman dokumentära observationer och fältinspelningar med fiktion skildrar filmen friktioner mellan samiska levnadssätt och koloniala strukturer.

I verket Can We Reconcile? kombinerar Avant Joik eget visuellt material, ljudkomposition och jojk med klipp ur Skierri.

Om konstnärerna

Julia Rensberg

Julia Rensberg är en sydsamisk konstnär med rötter i Ruvhten Sijte, verksam utanför Jåhkåmåhkke [Jokkmokk]. I sin praktik arbetar hon med frågor som rör samiskt kulturarv, hållbarhet och identitet genom duodji, installation, fotografi och textil. Genom traditionella arbetssätt, material, bruksföremål och byggnadskonstruktioner utforskas samspelet mellan människa, natur och land som något ömsesidigt och levande, präglat av gemensamma minnen, erfarenheter och ansvar.

Elme Ämting

Elme Ämting är född i Ubmeje [Umeå], verksam i Kramfors och har rötter i trakterna kring Sjeltie [Åsele]. Hon arbetar ofta med personliga erfarenheter av kulturell förlust och psykisk sjukdom genom skulptur och installation. Ämting återkommer till berättelser om historiskt förtryck i verk som sammanför olika kunskapssystem: historiska arkiv med muntligt traderad hantverkskunskap.

Sissel M Bergh

Sissel M Bergh är en sydsamisk konstnär, forskare och filmskapare verksam i Tråante [Trondheim]. Ett återkommande tema i hennes tvärvetenskapliga praktik är hur sociala relationer och officiella tolkningar av historien har formats av ett samspel mellan myter, fakta och medvetna lögner. Berg behandlar språket som arkiv över historia och land, och språklig tradition fungerar som ett verktyg för att avslöja lager av det förflutna och återknyta kontakten med markerna.

Avant Joik

Avant Joik är ett samarbetsprojekt mellan Matti Aikio, Katarina Barruk och Maja Solveig Kjelstrup Ratkje. Katarina Barruk, uppvuxen i Lusspie [Storuman] och Gajhrege [Gardfjäll] och numera baserad i Oslo, förenar vuöllie med samtida pop framfört på det akut hotade umesamiska språket. Tonsättaren Maja Solveig Kjelstrup Ratkje från Tråante [Trondheim] utgår i sin praktik från rösten som instrument. Hennes verk sträcker sig från avantgardistiska rösttekniker till kompositioner för orkester, opera och politisk ljudkonst. Matti Aikio, konstnär och aktivist från finska Saepmie, arbetar med installation och video. Hans konst kretsar kring urfolks relation till naturen, markrättigheter och ekologiska följder av kolonialismen.

Credits

Curatorer: Anneli Bäckman och Therese Kellner

Utställningen presenteras i samarbete med Gaaltije Saemien Museume och har vuxit fram ur det fleråriga utställningsprojektet Art & Truth-Telling som producerats av Bildmuseet och Gaaltije Saemien Museume för att uppmärksamma Sanningskommissionen för det samiska folket på svensk sida av Saepmie. Art & Truth-Telling har tagit flera former genom olika samarbeten och lyfter sanningssägandet som process, liksom konstens möjligheter att formulera både personliga och kollektiva sanningar.

Det finns nio samiska språk och Gaaltije Saemien Museume verkar i det sydsamiska området. Accelerator har därför valt att använda sydsamisk stavning i kommunikationen kring den här specifika utställningen – ett sätt att också synliggöra den språkliga mångfalden.

Tack till Johan Sandberg McGuinne, som har översatt programbladet till sydsamiska.