The Time of Our Lives

Om utställningen

Sin arbetar med performance, video, installation, text och grafik men är mer än något annat en historieberättare. I arbetet understryks språkets makt över den egna och samhälleliga kroppen samt en tro på att berättelser som beskriver våra verkligheter bidrar till att skapa dem. Hen använder spekulativ fiktion för att rubba normerande kulturella berättelser och kunskapsproduktion. De binära kategorier som präglar vår uppfattning om oss själva och vår omvärld utmanas genom metoder och referenser från science fiction, drag, kantonesisk opera, taoism, konsthistoria och populärkultur. Troper från porträttmåleri, narrativ film och TV-sitcoms har använts som förlaga för gestaltningarna i den här utställningen. Det är en metod som konstnären använder för att exponera hur cementerade mekanismer bakom hur vi representerar och uppfattar vår omvärld är. 

Sins kosmos bebos av en ständigt växande grupp av enigmatiska karaktärer. Var och en av dem återkommer i flera verk i utställningen – varje gång i något förändrad skepnad. På Accelerator har de getts särskilt utrymme genom enskilda porträtt av fyra av dem. Varje persona är en förkroppsligad spekulativ fiktion och ett verktyg för konstnären att lösa upp kulturella narrativ eller samhällsordningar som hen bearbetar i sin praktik.

I Sins multifacetterade världsbyggen kan karaktärer, tid, rum och narrativ framträda med motsägelser, mutationer, transitioner och glitchar. Publiken bjuds in till utsagor från liminalitetens rum som går bortom köns- och kulturella dikotomier, mellan liv och död, jaget och den andre, dröm och vakenhet, fantasi och verklighet. I utställningen behandlas fantasi som ett sätt att omfamna tillstånd i flux och undersöka osäkerhetens styrka och dess funktioner. Sins narrativ genomsyras av potentialen att förändra verkligheten genom berättandets performativa kraft.

Today’s Top Stories, 2020
The Storyteller är en central karaktär i Sins konstnärskap och är också den sammanlänkande aktören i utställningen, närvarande i fyra verk. I Today’s Top Stories framträder The Storyteller i rollen som nyhetsankare. Med ett utstuderat reportermanér kommer hen med filosofiska påståenden om existens, medvetande och identitet. Allteftersom sändningen fortskrider krackelerar meningarna och deras uttalanden förlorar sin trovärdighet. The Storyteller är en trickster, en opålitlig berättare som rabblar truismer som motsäger sig själva och bekräftar flera kontrasterande verkligheter samtidigt. Sin utvecklade The Storyteller för att bearbeta en maktlöshet inför hur hegemoniska medieberättelser – som framstår som auktoriserad sanning – upprätthålls genom språkliga förskjutningar. Den här karaktären positionerar berättande som en subjektiv handling som kan utföras av vem som helst.

Wai King, 2023
Wai King är konstnärens drag king-persona och deras kanal för att utforska maskulinitet. Här porträtteras  Wai King som en hypermaskulin tolkning av barockmålaren Caravaggios (1571-1610) Narcissus (ca 1597-1599). Narcissusmyten, som är väl skildrad genom konsthistorien, handlar om en yngling som är så vacker att alla som ser honom blir förälskade i honom. Han har kommit att symbolisera manlig arrogans och självupptagenhet då han avvisar alla yttre kärleksförklaringar och istället faller för sin egen spegelbild. Mötet med den egna spegelbilden är också en arketyp inom psykoanalysen, känd genom den franske psykoanalytikern, Jaques Lacans (1901-1981) begrepp spegelstadiet, där barnet ser sig själv i spegeln och jaget framträder genom den andre (den egna spegelbilden). I Sins världsbygge betonas intersubjektiva relationer och omöjligheten för ett subjekt att frånkoppla sig sin omgivning som en motbild till individualismens grepp om nuet. 

Change, 2023
I Changes ansikte framträder en fjäril med flera vidöppna ögon på sina utfällda vingar. Karaktären skapades under en tid då konstnären genomgick många förändringar i sitt liv parallellt med de världsomspännande samhällsförändringar som pandemin förde med sig. Change skyr statiska tillstånd och avvisar gränserna mellan antingen/eller. I det här verket kanaliserar Sin Frida Kahlos (1907 -1954) Självporträtt med kortklippt hår (1940). Kahlo, som ofta avbildade sig själv med feminina attribut, har i det här porträttet målat sig själv iklädd en rymlig herrkostym med sina lockar och flätor utspridda på golvet. Det var en målning som hon gjorde i ett ögonblick av personlig förändring, bara några månader efter sin skilsmässa.

The Storyteller, 2023
The Storyteller poserar här som en överjordisk version av Leonardo Da Vincis Mona Lisa (ca 1503-1506). Denna världsberömda målning har länge varit laddad med tvetydigheten kring Mona Lisas leende och mysteriet om vem den avbildade personen egentligen var. Genom historien har tolkningarna och berättelserna kring henne varit otaliga. Genom att låta The Storyteller inta rollen som nyhetsankare och anta den gåtfulla Mona Lisas pose likställer Sin konsthistorien med en verksamhet av projiceringar och mytbildningar.

Asleep, 2024
Det här porträttet föreställer en sovande V Sin som är Sins allra första karaktär. Denna bombastiska dragpersona skapades när konstnären rannsakade sitt förhållande till västerländsk femininitet och plockade isär den konstruktionen med hjälp av parodi. Sin återvänder ofta till den taoistiska allegorin Drömmen om fjärilen av Zhuangzi (Chuang-tzu) (369 f.Kr. till 286 f.Kr.). Asleep utgår från den berättelsen, där en man vaknar upp från en dröm om att vara en fjäril och frågar sig om han är en man som drömmer att han är en fjäril eller en fjäril som drömmer att han är en man. Porträttets position, tätt bakom sitcomen The Time of Our Lives syftar till att förstärka huvudpersonernas famlande kring vad och var de är.

Dreaming the End, 2023
I Dreaming the End befinner sig karaktärerna och berättelsen i en konstant cyklisk metamorfos, gestaltat med visuella grepp från flera filmgenrer. Verket är sprunget ur Sins intresse för hur vi föds in i berättelser som vi själva upprepar och förkroppsligar.

Dreaming the End fokuserar på språket som ett system utformat för att hålla hegemoniska strukturer på plats. Ordet namn tar över stora delar av dialogen för att understryka hur namngivning är en maktutövning som försöker hålla ting, identiteter och relationer på plats. Sin låter ordet upprepas in absurdum där det förlorar betydelse och funktion och endast fungerar som tillfällig utfyllnad för ett möjligt annat språksystem.

I en middagsscen bryter sig karaktären Change ur The Storytellers nedlåtande monolog och flyr den fascistiska arkitekturen för att dyka upp i en ny skepnad i en drömlik trädgård. Uppdelningen mellan persona och topos och mellan enskilda subjekt och omvärld börjar upplösas när monologen berättas vidare av trädgårdens skulpturer och parken blir en jämbördig huvudperson. Change strövar runt och stöter bland annat på en skulptur av Janus – den romerska gud som förknippas med passager, återfödelse och dualitet. Hans två huvuden betraktar både framtiden och det förflutna. Genom detta möte och de ord som artikuleras återföds Change som The Storyteller. Steg för steg formas hens subjektivitet genom vokalisering när hen finner sig själv i språket. I nästa scen möter hen sin spegelbild som befäster sitt eget subjekt som skilt från andra, innan berättelsen åter börjar om.

Time of Our Lives (2024)
I den nya tvåkanaliga videoinstallationen The Time of Our Lives utspelas en science fiction-sitcom inför en ”live” studiopublik. Utifrån teorier om kvantmekanik och allmän relativitetsteori, gör verket upp med idén om absolut tid som ett sätt att utmana antaganden om objektiv sanning och verklighet. 

I denna hemmiljö utspelar sig ögonblick ur paret V Sin och Wai Kings liv i sekvenser bortom linjära kronologier. En domedagsklocka som förebådar världens undergång och en annan som hoppar fram och tillbaka mellan dåtid, nutid eller framtid skapar osäkerhet om vad som är orsak och vad som är verkan. Då och då slås parets TV på av sig själv och The Storyteller bryter in i narrativet. En av de truismer som berättas av The Storyteller fungerar också som en utgångspunkt för verket: De sätt på vilka vi är betingade att uppleva tid återspeglas i de sätt på vilka vi tänker, talar om och konceptualiserar våra relationer till andra, världen och universum! 

Publiken befinner sig mellan de två skärmarna som visar dramat och dess åskådare; mellan föreställning och vad som skulle kunna vara autenticitet inom cykler av skådespel och att bli betraktad. Sin låter en osäkerhet kring verklighet genomsyra verket, en känsla som karaktärerna V Sin och Wai King ger uttryck för: är de vakna eller drömmer de, i vems verklighet agerar de?

Om Sin Wai Kin

Sin Wai Kin (f. 1991, Toronto, CA) väcker fantasin till liv genom berättande i rörlig bild, performance, text och tryck. Med utgångspunkt i erfarenheter av att befinna sig mellan binära kategorier skapar konstnären alternativa världar för att beskriva levda erfarenheter av begär, identifikation och medvetande.

Sin tilldelades det 24:e Baloise Art Prize på Art Basel 2023 och var nominerad till Turnerpriset 2022. Det nya verket The Time of Our Lives kommer att visas i kommande soloutställningar på Kunsthall Trondheim, Canal Projects i NYC och Blindspot Gallery i Hongkong under 2025.

Konstnären har haft separatutställningar och performance på MUDAM, Luxemburg (2024); Buffalo AKG Art Museum, Buffalo (2024); Berkeley Art Museum & Pacific Film Archive, Berkeley (2023); Fondazione Memmo, Rom (2023); Somerset House, London (2022); Solomon R. Guggenheim Museum, New York (2022); Museum of Contemporary Art, Zagreb (2020) Palais de Tokyo (Paris, 2019), Serpentine Galleries, (London, 2019) och Taipei Contemporary Art Centre, Taipei (2018).

Sins verk finns i flera stora samlingar, bland annat Tate Collection, The British Museum – Prints & Drawings, London; Buffalo AKG Art Museum, Buffalo och M+ Museum, Hongkong.

Credits

The Time of Our Lives, 2024

Sin Wai Kins nya videoverk The Time of Our Lives (2024) är initierat av Accelerator och samproducerat med Kunsthall Trondheim, Canal Projects (New York) och Blindspot Gallery (Hongkong), med stöd av Vince Guo.

Producent: Samantha Wolf
Producent: Maya Dufeu
Assisterande regissör: Ffion Kunz – Callbox
SAD: Morris Pusey – Loop Talent
AD Runner: Anna Saracka
DoP: Rosie Taylor
B-foto: Lucie Seymour – Suz Cruz
C-foto / DIT: Chloe Goument
Gaffer: Hollie Mapp – Loop Talent
Elektriker: Luke Makepeace, Bert Hurtado, Rufai Ajala – Loop Talent
Ljud: Leon James Radschinski
Stockmusik: POND5
Stylist: Matt King
Stylistassistent: Fraser Kenneth
Makeup-assistent: Luke Slyka
Hårstylist: Shunsuke Meguro – Future Rep
Assistent till hårstylist: Motoharu Iwaizumi
Set designer: Fillo Deportaberta
Assistenter till set designer: Maria Abad, Molly Bonnell, Knives
Gradäng: Steel Deck
Casting director: Gemma Gurvitz – Talent Talks
Sjukvårdare: GWAS Ambulance Group
Catering: Honey and Thyme
Klippare: Naike Mabois-Thomas – Avenues
Klippassistent: Matthew Dilworth – Avenues
CGI-producent och agent: Charlotte Öström – CharlieCharlie Agency
CGI post-produktion: Double Up Studio
Producent post-produktion: Alex Carswell – Electric Theatre
Grade: Andi Chu – Electric Theatre
Grafisk designer: Aries Moross
Särskilt tack till: Pixipixel Rental Limited och Lighting SHL

Dreaming the End, 2023

Initierat av: Fondazione Memmo
Exekutiv produktion: Mira Productions Srls
Exekutiv producent: Lorenzo Dionisi
Linjeproducent: Orsetta Paolillo
Assisterande regissör: Simone Coppo
DoP: Sara Purgatorio
B-foto: Cristian Valeri
C-foto: Sibilla Mercuri
Gaffer: Massimo Moreschini
Elektriker: Antonio La Barbera
Ljud: Roberto Falessi
Data manager: Tina Rinaldini
Set designer: Filippo Loy
Stylist: Simona Scaloni
Kostym: Robert Wun, Emanuela Pagliarini, Roberto Capucci
Smyckesdesigner: Maurizio Savini
Makeup-assistent: Lucrezia Ramundi
Peruker: Yuho Kamo, Naomi Fuller
Klippare och FX supervisor: Ugo Piva
Grade: Andi Chu
Ljuddesign och ljudmix: Leon R. James
Bokomslag och affischdesign: Aries Moross
Studioassistent: Samantha Wolf
Särskilt tack till: Alessio Antoniolli; Accademia di Francia a Roma – Vila Medici; Fendi; Mahsa Razavi; Sonia Perticara; Anna Gagliardi; R.E.C. Rental Equipment Cine 1 I.M.A.R. Italia; Blindspot Gallery, Hong Kong; Soft Opening, London; Flavia Manacorda; L’arte del plexiglass sils; Ugo Moroni; Alberto Magni / MAG – JLT assicurazioni; Selena Scarano; Roberta, Carlo e Matteo

Portraits, 2023

Initierat av: Soft Opening, London
Producent: Samantha Wolf
DoP: Ailsa Aikoa
B-foto: Joel Spence
C-foto / Gaffer: Dee Iskrzynska
Produktionsassistent: Zia Knives Zohra
Konstavdelning: Fillo Deportaberta
Stylist: Matt King
Stylistassistent: Shaylyn Gilheaney
Makeup-assistent: Luke Harris
Hårstylist: Yuho Kamo
VFX: Rose Pilkington
Grade: Andi Chu