Om utställningen

Genom installation, performance, måleri, ljud-och videoverk undersöker konstnärerna former för hur kunskap kan förmedlas. Som besökare möts man av olika uttryck för kroppar i rörelse, röster och rytmer. Flera av verken är skapade specifikt för utställningen.

Utifrån sin position inom Stockholms universitet vill Accelerator rikta uppmärksamhet mot de kunskapssystem som länge stått utanför eller underordnats akademisk kunskap. Levd och erfarenhetsbaserad kunskap – som formas genom kropp, vardag, arv och livsvillkor – marginaliseras ofta, trots att den är grundläggande för hur människor orienterar sig i världen. 

I The Owl of Minerva lyfts även det som kallas tyst kunskap, som är svårt att uttrycka i ord men syns i handling och praktisk skicklighet. Framför allt finns här en betoning på intuition och rytm som alternativa sätt att förstå och erfara världen. Intuitionen framträder som en form av omedelbar vetskap, bortom det strikt rationella, medan rytmen pekar mot återkommande mönster, rörelser och tidsligheter – både i kroppen och i omgivningen. Tillsammans öppnar dessa erfarenheter för en förståelse av kunskap som något som inte bara tänks utan också känns, upprepas och levs. 

Verk i utställningen

Absalon

Proposition d’Habitation, 1990

Proposition d’Habitation utgår, som många av Absalons verk,  från ett intresse för relationen mellan kropp och livsmiljö. I ett vitt rum undersöker en person geometriska objekts möjliga funktioner med hela kroppen. De reaktioner som föremålen framkallar styr och avgör hans rörelsemönster. Filmen skapades precis innan konstnärens sista och mest kända verkserie Cellules, 1991–1993, som bestod av sex minimalistiska bostadsenheter avsedda för eget bruk. Utifrån  ett intresse för frågor om självisolering, trygghet och livsmiljö gestaltade Absalon sina arkitektoniska strukturer utifrån människans mest grundläggande behov och efter den enskilda kroppens mått och rörelser.

Bataille, 1993

I videoverket Bataille syns konstnären agera utifrån ett intensivt och repetitivt rörelsemönster någonstans mellan koreograferad dans och våldshandling. I hans återkommande arkitektoniska experiment var kroppens mest nödvändiga rörelser noggrant avvägda och beräknade. I Bataille låter Absalon istället kroppen agera irrationellt, affektivt och impulsivt. Genom upprepningen prövar han sin egen uthållighet. Övningen blir en form av kunskap: genom att slå, falla tillbaka, återhämta sig och börja om undersöker han gränsen för vad kroppen klarar av och gränsen mellan impuls och kontroll.

Öberg/Arvefjord

WonderWaves, 2026

WonderWaves är både en installation och ett koreografiskt verk i skärningspunkten mellan dans, skulptur och ljud. Verket utgår från dansgolvet som social plats och undersöker hur kroppsliga erfarenheter uppstår, delas och förändras över tid. Installationen består av ett uppbrutet trägolv och tre svävande högtalarelement som tillsammans bildar en dansbana, en skulptur och en sittplats för besökare. Under utställningsperioden aktiveras rummet återkommande av koreografen Anna Öberg, dansarna Viktor Fröjd och Jon Bugge Mariussen, ljudkonstnären Elize Arvefjord samt spelmannen Olof Misgeld. Utifrån den puls som uppstår mellan dansarnas kroppar repeteras, transformeras och flätas ljud och rörelse samman. Som besökare är du välkommen att kliva upp på golvet, slå dig ner, både lyssna på och känna ljuden med din kropp. 

För performancetider, se kalendern här

Stina Fors

Nutcracker, 2026

Nutcracker är skapat för utställningen och är det senaste verket i Fors undersökning av rösten som instrument, subversivt verktyg och metafor. Fors arbetar här med buktaleri, en uråldrig tradition vars genealogi har rört sig genom religion, häxjakt, illusionskonst och showbiz. Den rörliga käken och antropomorfa formen gjorde att nötknäppare kom att användas tidigt inom buktalarkonsten. Genom århundraden har nötknäppare ofta gestaltats som kungar eller auktoritetspersoner och använts för politisk satir, då makthavare reducerades till ett verktyg som tjänade folket.

Från oraklets gudomliga röst till dockan som scenisk figur har buktaleri präglats av en instabil relation mellan den som talar och den som tillskrivs rösten. Kroppen kvarstår, rösten kvarstår – men auktoriteten förflyttas. Vad krävs för att man ska uppfatta att någon talar till en bortom en mänsklig kropp? Vad gör att en röst tillhör någon? En inre röst är ofta en metafor för det egna jaget eller språket. I Fors arbete suddas gränsen mellan inre och yttre röst ut och subjekten blir rörliga när rösten rymmer, muterar och multipliceras. 

Liksom andra verk i hennes praktik är Nutckracker helt improviserad. Likt samtida grepp från reality-tv växlar verket mellan yttre blick och självbild. I de förskjutningarna framträder frågor om upphovsmannaskap, agens och vad vi väljer att tro på.

Hassan Khan

The Abject & The Sublime, 2025

The Abject & The Sublime är en installation som utforskar hur algoritmernas rigida logik kontrollerar vår digitala kultur. Verkets material är gamla smartphones monterade på kasserat trä. Varje telefon kör en av konstnären utvecklad app som kontinuerligt laddar ner och skrollar igenom en gemensam nätbaserad mapp med Khans egna texter och bilder. Telefonerna läser upp materialet med hjälp av automatiserad talsyntesteknik och skapar en överlappande kör av digitala röster.

Jewel, 2010

Central i Hassan Khans installation Jewel är en film som spelats in i en enda sammanhängande tagning på 35 mm-film. Filmen inleds med blinkande blått ljus och bilden av en djuphavsmarulk. Fiskens form övergår i ett mönster på en upplyst högtalare innan två dansande män kommer in i bild. Khan har själv komponerat soundtracket med inspiration från shaabi, en populär musikgenre med rötter i Egyptens arbetarklass. Dansscenen är ett återskapat ögonblick som konstnären bevittnade på en gata i Kairo.

Musiken är en strukturbärande kraft i Khans konst, sprungen ur hans erfarenhet som musiker i Kairos undergroundscen.

NUG

Utan titel, 2026

Rörelse och koreografi är centrala i NUG:s praktik, där graffitins snabba och fysiska arbetsprocess lämnar tydliga spår i verkens gestiska uttryck. Genom att röra sig mellan institutionell konst och graffitins egen kultur har NUG etablerat en särpräglad position inom samtidskonsten. Till The Owl of Minerva har NUG skapat ett nytt platsspecifikt verk.

Om konstnärerna

Absalon

Meir Eshel (Absalon) föddes i Israel 1964. När han flyttade till Paris 1987 började han kalla sig Absalon. Där studerade han under Christian Boltanskis kurs vid École Nationale Supérieure des Beaux-Arts. En tid i sitt liv bodde han i enkla kojor och en egenbyggd trästuga i sanddynerna söder om Ashdod och under ett år bodde han hos beduiner i Sinaiöknen. Dessa formativa erfarenheter hade en stark påverkan på hans praktik. Han avled av AIDS i Paris 1993, vid 29 års ålder. Under sin korta karriär ställde Absalon ut på institutioner som Centre Georges Pompidou i Paris (1991) och deltog i dOCUMENTA IX (1992) samt på Musée d’art moderne de la Ville de Paris (1993). KunstWerke i Berlin (2010), IVAM i Valencia och CAPC i Bordeaux (båda 2021) har visat utställningar med hans verk.

Stina Fors

Stina Fors (f. 1989, Sverige) är performancekonstnär, koreograf och experimentell vokalist. Hon arbetar med rösten som material – dess kraft, dess sammanbrott och allt som snubblar däremellan. I solo- och durativa performance pressar hon språket tills det spricker: till brus, överflöd eller plötslig klarhet. Hon är baserad i Wien, och har visats internationellt, bland annat på Venedigbiennalen och Gwangjubiennalen, och tilldelats H13 Niederösterreich Prize for Performance. Hon studerade vid School for New Dance Development (SNDO) i Amsterdam. 

Hassan Khan

Hassan Khan (f. 1975, London, Storbritannien) är baserad i Berlin och Kairo. Han är konstnär, musiker, författare och professor i bildkonst vid Städelschule, Frankfurt. Khan arbetar med video, fotografi, performance och installation. I sin praktik utgår han från bekanta, allmängiltiga förhållanden och dolda personliga referenser, som tillsammans skapar en form med förmågan att skapa föreställda gemenskaper.

Khan tilldelades Silverlejonet vid Venedigbiennalen 2017. Bland hans senaste separatutställningar ingår ”Little Castles”, Portikus, Frankfurt (2025); ”GESTUS”, Cukrarna, Ljubljana (2025); Blind Ambition, Centre Pompidou, Paris (2022); och The Keys to the Kingdom, Museo Reina Sofia, Madrid (2019).

NUG

Konstnären känd under pseudonymen NUG (f. 1973, Sverige) har varit en tongivande aktör på Stockholms graffitiscen sedan slutet av 1980-talet och räknas idag som en av Sveriges mest framstående graffitikonstnärer. Trots sin konsekvent låga profil har han uppnått närmast legendarisk status inom graffitikulturen, inte minst genom sitt engagemang i crewet VIM (Vandals in Motion). För en bredare publik blev han känd genom det kontroversiella videoverket Territorial Pissing (2008), som utlöste en nationell debatt om gränsen mellan vandalism och konst i det offentliga rummet.

Anna Öberg (i Öberg/Arvefjord)

Anna Öberg (SE) är dansare och koreograf verksam i skärningspunkten mellan koreografi, ljud och rumsliga praktiker. I sitt konstnärskap tar hon utgångspunkt i sin bakgrund inom den svenska folkdansen och intresserar sig för hur genrens kroppsliga och sociala processer kan kommuniceras och förstås genom den förhöjda plats som konsten erbjuder, bortom de förenklade schablonbilder och yttre attribut som genren ofta förknippas med. Det improvisatoriska samspelet mellan musik och rörelse har alltid varit centralt i Öbergs verk och hon har ofta återkommit till puls som drivkraft, tradering som koncept samt det interaktiva, multisensoriska mötet mellan publik och verk som en del av det koreografiska materialet.

2015 tog Öberg sin masterexamen i koreografi vid Stockholms konstnärliga högskola (SKH) som den första folkdansaren någonsin. Hon har också en postmaster från Kungliga Konsthögskolan, OPI Lab. Hennes arbeten har bl. a presenterats via Dansens Hus, MDT, Norrlandsoperan, Skissernas Museum, Moderna museet, Dansstationen, Dansehallerne Köpenhamn, Rosendal Teater Trondheim, Riksscenen Oslo and Brut Imagetanz Wien för att nämna några.

Elize Arvefjord (i Öberg/Arvefjord)

Elize Arvefjord är kompositör och ljudkonstnär baserad i Stockholm. I sitt konstnärliga arbete undersöker hon ljudets inneboende materialitet och hur det kan användas för att utforska gränser mellan världar, objekt och kroppar. Hon har komponerat musik för produktioner vid bland annat Dramaten, Norrdans, Stockholms stadsteater, Riksteatern och Sveriges Radio. 2013 tog hon en kandidatexamen i ljuddesign för scenkonst vid SKH och läser för närvarande Artistic Interdisciplinary Master Programme vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon är även medlem i scenkonstkollektivet Nyxxx, där hon tillsammans med övriga medlemmar skapar estetiska händelser för en deltagande publik.

Credits

Curatorer: Richard Julin och Therese Kellner

Tack till Jeanette Steinsland, Galerie Chantal Crousel (Paris), Magasin III Museum for Contemporary Art och Familjen Robert Weils stiftelse.

Credits WonderWaves

Koncept och idé Anna Öberg/Elize Arvefjord
Koreograf Anna Öberg
Ljudkonstnär och kompositör Elize Arvefjord
Medskapande dansare Viktor Fröjd, Jon Bugge Mariussen
Träkonstruktion Max Landegren
Musik Olof Misgeld
Biträdande ljuddesigner Johannes Burström
Rumslig rådgivning Sofia Romberg
Teknisk support Christian Farcher
Produktion Anna Öberg/Nordberg Movement
Samproduktion Accelerator, Anna Öberg Dans
Med stöd av Statens kulturråd, Stockholms stad

Credits Nutcracker

En film av Stina Fors
Med Stina Fors, Inga and Sylvia

Foto Rachel Chen
B-kamera Stina Fors
Ljud Alex Shamku
Produktionskoordinering Kiel Torres
Teknisk support Ben Wilson
Klippning Stina Fors

Producerad av Accelerator
Sam-producerad av Western Front
Filmad på Western Front, Vancouver, 2026

Särskilt tack till Susan Gibb, Trey Le, Richard Julin, Therese Kellner och Alex Franz Zehetbauer