Tidigare utställning
Konungarikena Elgaland-Vargaland presenterar Världsutställningen 2023
11 mar 2023 – 18 jun 2023

Territorier av olika slag och vem som råder över dem står i fokus för vårens utställningar på Accelerator. Fysiska, geografiska, juridiska, mentala eller själsliga områden utforskas. Det kan röra sig om landsgränser och rätten att få leva där man vill, men också territorier bortom människans domäner, livet och döden.  

 

Sigill konungarikena Elgaland-Vargaland © Leif Elggren och Carl Michael von Hausswolff.

Om utställningen

Carl Michael von Hausswolff och Leif Elggrens konstprojekt Konungarikena Elgaland-Vargaland experimenterar med idén om nationalstaten. Konungarikena har varit ett pågående konstprojekt sedan grundandet 27 maj 1992. Rikena består av världens geografiska, mentala och digitala gränsområden. Världsutställningen 2023 presenterar nya verk inom Elgaland-Vargaland samt doftverk, ljudinstallationer, performances och konserter skapade av konstnärer inbjudna av von Hausswolff och Elggren. I utställningen deltar totalt 29 konstnärer.

Världsutställningar har sedan 1800-talet tjänat till att manifestera nationalstaten och visa upp nationellaprestigeprojekt. Elgaland-Vargalands världsutställning är ingen framstegsuppvisning utan en presentation av relationer till olika platser i rikena som breder ut sig bortom tid och rum. Världsutställningen 2023 har ett fokus på kommunikation inom rikena – dialoger mellan medborgare, mellan levande och döda, vakenhet och sömn, mellan värdsliga och utomvärldsliga kroppar. 

I kärnan av Världsutställningen 2023 finns frågan om en nation kan vara en nation om den är utspridd över hela världen och vem som har rätt att definiera och upprätthålla gränser. Elgaland-Vargaland har hittills upprättat ambassader och konsulat på 39 platser runt om i världen och fortsätter annektera nya territorier. Verket är en påminnelse om att en nations geografiska och mentala gränser är en konstant pågående performativ akt och som alldeles för ofta bestämmer vem som får leva och vem som dör. Att rita om kartor och förändra krav för medborgarskap är konstanta aktiva skeenden i samtida världspolitik, framförallt genom Rysslands invasion av Ukraina.

Utställningens curatorer är Richard Julin och Therese Kellner.

Medverkande

Leif Elggren, Carl Michael von Hausswolff, Francisco Meirino, Chandra Shukla, Michael Esposito, Helena Schmidt, Joachim Nordwall, Mika Vainio, Pär Thörn, Sten Hanson, Lotta Melin, Birgitta Trotzig, Tobias Kirstein, Zbigniew Karkowski, Anna von Hausswolff, Elfrida Andrée, Sofia Jernberg, Anne-Marie Berglund, Mats Gustafsson, Roberta Settels, Elena Wolay, Lars-Gunnar Bodin, Cecilia Roos, Per Jonsson, Jacob Kirkegaard, Else Marie Pade, Daniel Löwenbrück, Hermann Nitsch och Marja-leena Sillanpää.

Namn i kursivt är döda.

Verk i utställningen

Författning, passexpedition och parafernalia, 1992–2023

Då konungarikena Elgaland-Vargaland (KREV) är Världsutställningens arrangör är utställningens första rum en presentation av värdlandet. Här presenteras en stor mängd dokument och parafernalia (tillbehör) ur Elgaland-Vargalands verksamhet. Här finns olika uttryck för hur en nationalstat konstrueras och manifesterar sig så som konstitution, valuta, viktiga platser, flagga, nationalhymn osv. Likt alla andra länder utfärdar även Elgaland-Vargland pass och i rummet finns en passexpedition där besökare kan ansöka om medborgarskap vid vissa tidpunkter. 

Här finns även dokumentation från några viktiga händelser I Elgaland-Vargalands historia så som rikenas ansökan om en plats i FN 1994, annekteringen av Schlaraffenland 1996 eller av Utopia 2003. När Utopia annekterades sönderstrimlades Thomas Mores bok Utopia (utgiven första gången 1516) och maldes ner till nytt papper.Schlaraffenland är ett fantasiland där det materiella överflödet är oändligt. Arketypen har sina rötter i senantiken och figurerade särskilt som motiv i 1500-talets måleri och litteratur. Drömmen om en annan världsordning och ett bättre liv har funnits i olika skepnader genom människans historia. Genom annekteringen är den här drömplatsen en del av Elgaland-Vargaland. Många av de platser i Elgaland-Vargaland som hänvisas till i den här Världsutställningen är riken som inte går att definiera med gränser eller i ekonomiska termer så som BNP. Det är riken som är omätbara, så som drömmarnas rike eller dödsriket, men som är reella i Elgaland-Vargalands värld.

På en vägg sitter fakturor utfärdade till alla världens länder för att de transporterat gods genom KREV. Kapitalism upprätthåller gränser och genom att låta betalningarna gå till UNHCR går kapital istället till att stötta ökad rörelsefrihet för de som tvingas korsa gränser mot sin vilja.

Konungarikena Elgaland-Vargaland presenterar Världsutställningen 2023, installationsbild 2023. Foto: Jean Baptiste Béranger.
Konungarikena Elgaland-Vargaland presenterar Världsutställningen 2023, installationsbild 2023. Foto: Jean Baptiste Béranger.

Konungarikena Elgaland-Vargaland presenterar Världsutställningen 2023, detaljbild 2023. Foto: Jean Baptiste Béranger.
Konungarikena Elgaland-Vargaland presenterar Världsutställningen 2023, installationsbild 2023. Foto: Jean Baptiste Béranger.

Kommunikation med nio utomjordliga kroppar, 2023 

Utifrån inspelningar som NASA har gjort har konungarna bearbetat materialet till en komposition som enligt dem har kommunikativa kvalitéer. Konungarna hävdar att de är i kontakt med ett stort antal himlakroppar, inte minst när de drömmer eller arbetar inom Elgaland-Vargalands verksamhet. På samma sätt som Pythagoras (ca 570 f.Kr- 495 f.Kr.) tror de att vissa frekvenser de uppfattar är skapade av vibrationer när planeter rör sig kring solen. Idén att himlakropparnas rörelser alstrar toner i harmoni med naturen och det levandes ordning är tusentals år gammal. 

Passerelle de Carmignan/Elgaland-Vargaland, 2023 

Alla människor är välkomna att inträda eller färdas genom Elgaland-Vargaland. Då rikena består av platser bortom livet eller ingenmanslandet mellan andra länder krävs inte sällan en bro eller passage för att ta sig in eller genom rikena. Det är viktigt för KREV att människor ska kunna röra sig fritt i världen och ett flertal gånger genom KREV:s historia har brobyggande system upprättats. 

Den här bron, Passerelle de Carmignan, i södra Frankrike har en central plats i utställningen. 2021 överlämnades bron till konungarikena Elgaland-Vargaland av staden Bagnols-sur-Cèze på förfrågan av Elgaland-Vargalands generalkonsul Helena Schmidt. Schmidt är lärare på den lokala konstskolan Ecole de Mont Cotton som konungarna besöker varje år för att möta studenter. Schmidt har tillsammans med sina studenter dokumenterat konungarikenas bro. 

Elgaland-Vargalands hierarkiska diagram, 1992/2023 

Mitt i rummet finns ett kvadratiskt golv med en symbol som är Elgaland Vargalands hierarkiska diagram. Diagrammet är inskrivet i författningen som presenteras på väggen i det första rummet. Symbolen är likt en visuell palindrom möjligt att läsa från alla olika håll vilket även samhällsordningen i KREV är. Alla medborgare kan utropa sig själv till kung eller drottning. 

Golvet utgör även scenyta för det performanceprogram som presenteras under utställningen. Se separat blad eller acceleratorsu.art  

Michael Esposito – Sömnmedel: de sju dödssynderna högmod, girighet, lust, avund, frosseri, vrede, lättja, 2023 

På sju hyllor presenteras ljudverk, sk. EVP inspelningar av den amerikanske konstnären Michael Esposito.  EVP står för Electronic voice phenomena och upptäcktes på 50-talet av Friedrich Jürgenson (1903–1987). 1959 spelade Jürgenson in fågelsång på sin bandspelare och hörde vid uppspelning vad som tedde sig vara en mänsklig röst. Efter kontroll av apparaten och tester av nya inspelningar var han av uppfattningen att han hört ett meddelande från hans döda mor. Många har sedan dess utvecklat metoder och utrustning för att på liknande sätt spela in röster från andra sidan. En vedertagen uppfattning är att efter minst tre lyssningar framträder orden från de döda. 

Under hyllorna sitter utskrifter av de sju planeter som man upptäckt fram till 1600-talet då man fortfarande hade en geocentrisk världsbild, alltså att solen, månen och planeter cirkulerade runt jorden. 

Livsmedel

På nio hyllor presenteras olika livgivande medel. Genom Elgaland-Vargalands verksamhet har konungarna experimenterat med basala livsuppehållande processer som ätandet och dess gräns till motsatta processer, alltså tärande eller nedbrytande processer. Äpplet, en kunglig symbol, har bromsats i sin förmultningsprocess och är 13 år gammalt.

KREV:s nationalrätt har tagits fram utifrån tanken om en allmänmänsklig rätt, alltså en rätt som skulle kunna ätas över hela världen och i de flesta samhällsklasser. Pasta, ketchup, olja och övriga ingredienser är livsmedel som går att finna på de flesta platser på jorden. 

Elgaland-Vargalands nationalvin är ett Côte du Rhône vin som togs fram av generalkonsul Helena Schmidt med anledning av en ceremoni vid KREV:s bro som syns i den stora videon. Vattnet som bron löper över rinner ut i floden Rhône i det distrikt där detta vin tillverkas. 

Den amerikanske experimentella kompositören Chandra Shukla har skapat två parfymer – en till vardera konungarike. Båda parfymer innehåller organiska material som är vanliga i parfym som sandelträ, ros, mysk och oud. Luktsinnet kan förhindra förgiftning av dålig mat, eller uppfatta brandrök och andra faror. Luktsinnet spelar även stor roll i vårt sociala beteende m.a.o. hur vi uppfattar andra människor.

En av hyllorna presenterar verket Portable territory requisition system, 2023, av den spanske experimentella musikern och konstnären Francisco Meirino. Verket är baserat på artikel 13 i KREV:s grundlag som uppger att Elgaland Vargaland strävar efter att upphäva sitt fysiska territorium och förena jorden i en stat. Utifrån tankar om att territorier utvecklats ur motsättningar mellan nationsgränser och kultur har Meirino skapat ett objekt som ger ifrån sig ett tranceliknande ljud som han menar kommer i konflikt med ytan där den placeras.

Elgaland-Vargalands nationalhymn, 2022 

KREV:s nationalhymn är en appropriation av Stenbocksmarschen från 1709. Just den kompositionen har antagits som nationalhymn då den innehåller flera element som är vanliga i nationalhymner. Enligt konungarna låter den som många länders nationalhymn. Det som ärar och hyllar den egna nationen hyllar samtidigt andra konstitutioner. Nationalhymnen finns i ett stort antal versioner tolkade av olika medborgare, versionen som hörs här spelades i klockspelet på Tönsbergs torg i Norge 2022.

Omni Regi Glans, 1995/2023 

Omni Regi Glans är latin och betyder En kula för varje konung, vilket är en paroll som länge figurerat genom KREV:s historia. Den brittiske ockultisten Aleister Crowley (1875–1947) skrev i sin bok The Book of the Law från 1909 att varje man och kvinna är en stjärna. Han menade att varje människa är gudomlig i sin kärna och att vårt öde är att göra hela vår person gudomlig. Inom Elgaland -Vargaland översätts det här till att varje människa och varje livsform har lika värde. Inom rikena kan vem som helst utropa sig till kung och då finns det en kula, eller en sfär eller stjärna för varje kung.  Över pappret sitter Elgaland-Vargalands stadsvapen.  

Konungarikena Elgaland-Vargaland presenterar Världsutställningen 2023, detaljbild 2023. Foto: Jean Baptiste Béranger.
Konungarikena Elgaland-Vargaland presenterar Världsutställningen 2023, detaljbild 2023. Foto: Jean Baptiste Béranger.
Konungarikena Elgaland-Vargaland presenterar Världsutställningen 2023, detaljbild 2023. Foto: Jean Baptiste Béranger.

Performanceprogram

Världsutställningen 2023:s performanceprogram presenterar verk som relaterar till konstnärer, koreografer och kompositörer som gått bort. Genom nya tolkningar och hyllningar lever de dödas verk vidare i samtiden. 

Francisco Meirino (f.1975) är en spansk experimentell musiker och konstnär baserad i Schweiz. Hans fysiskt intensiva musik utforskar spänningen mellan programmerbart material och potentialen för dess ”misslyckade” ljud så som växelfel, magnetfält och elektrostatiska brus.
Läs mer

Joachim Nordwall i relation till Mika Vainio
Pär Thörn i relation till Sten Hanson
Lotta Melin i relation till Birgitta Trotzig

Joachim Nordwall (f. 1975) har sedan slutet av 1980-talet skapat elektronisk och experimentell musik med förkärlek för det psykedeliska, monotona och cirkulär rytm, som solist och i olika grupper. Nordwall driver skivbolaget iDEAL Recordings.

Mika Vainio (1963–2017) var en musiker och som var framträdande inom den experimentella elektroniska musiken i Finland. Han publicerade under 1990–2010-talen musik både under eget namn och bland annat under namnet Ø. Han var medlem i bandet Pan Sonic. 

Pär Thörn (f. 1977) är författare, ljudkonstnaär och fanzineredaktoör, bosatt i Göteborg. Sedan debuten 2002 har han givit ut närmare tjugo böcker och blivit översatt till bland annat danska och franska. I sina musikframträdanden kombinerar han ofta loopar, konkreta ljud, röst och sinustoner. 

Sten Hanson (1936–2017) var en tonsättare, poet och performancekonstnär som var aktiv sedan början av 1960-talet. Han kom att bli en pionjär för experimentella text-ljudkompositioner. Som tonsättare var han autodidakt.

Lotta Melin (f.1961) är koreograf och konstnär baserad i Stockholm. Döden och kroppens efemära tillstånd har ofta varit centralt intresse i hennes praktik. Som koreograf har hon ofta samarbetat med konstnärer, experimentella musiker och personer inom andra konstformer.

Birgitta Trotzig (1929–2011) var en svensk författare och kritiker som debuterade 1951 med novellsamlingen Ur de älskandes liv. Hon skrev både romaner, prosalyrik och dikter. Från 1993 var hon ledamot av Svenska Akademien på stol nummer sex.
Läs mer

Tobias Kirstein i relation till Zbigniew Karkowski
Anna von Hausswolff i relation till Elfrida Andrée
Sofia Jernberg i relation till Anne-Marie Berglund

Tobias Kirstein (f. 1972) är en konstnär, författare och kompositör bosatt i Köpenhamn. Hans arbete fokuserar ofta på ljud och makt och han har länge undersökt kraften i lyssnandet – att lyssna som ett aggressivt, men osynligt, territoriellt verktyg.

Zbigniew Karkowski (1958–2013), var en polsk experimentell musiker och kompositör som var baserad i Göteborg under 80-talet. Han komponerade både elektroakustisk musik och kammarmusikstycken som framfördes av ensembler världen över.  

Anna von Hausswolff (f.1986) är en svensk sångare, pianist, organist och kompositör. Sedan 2010 har hon gett ut fem album som fått stor uppmärksamhet både i Sverige och internationellt.

Elfrida Andrée (1841–1929) var en svensk tonsättare, dirigent, Europas första kvinnliga domkyrkoorganist och Sveriges första kvinnliga telegrafist.

Sofia Jernberg (f.1983) är en svensk jazzsångare, röstkonstnär och kompositör baserad i Stockholm. Hon intresserar sig för att utforska röstens “instrumentala” möjligheter och arbetar med sångtekniker som ofta bryter med de gängse teknikerna och konventionerna.

Anne-Marie Berglund (1952–2020) var en svensk författare, född i Finland, som skrev lyrik, prosa och radiodramatik. I sitt arbete gestaltade hon ofta kvinnlig frihetslängtan och frigörelse.
Läs mer

Mats Gustafsson i relation till Roberta Settels
Elena Wolay i relation till Lars-Gunnar Bodin
Cecilia Roos i relation till Per Jonsson

Mats Gustafsson (f.1964) är saxofonist, improvisatör och kompositör baserad i Nickelsdorf, Österrike. Gustafsson komponerar soloverk för saxofon, liveelektronik och ensemblestycken och samarbetar ofta med musiker inom noise, elektronica, frijazz och samtida rock. 

Roberta Settels (1929–2014) var en New York-född kompositör som flyttade till Sverige på 1950-talet. Under 60 och 70-talet arbetade hon på EMS i Stockholm, där hon komponerade flera stycken elektroakustisk musik. Hennes enda utgivna LP är en dedikation till Ulriche Meinhof.

Elena Wolay (f. 1986),är en musikjournalist, föreläsare och curator för konserter och utställningar. Sedan 2011 har hon drivit plattformen ”Jazz Är Farligt” och har beskrivits som en av de mest drivande krafterna för Sveriges alternativa musikscen. Afrofuturismen har varit en av tematikerna inom verksamheten som Wolay har tagit vid återkommande

Lars-Gunnar Bodin (1935–2021) var en svensk kompositör, elektronmusikpionjär, poet och konstnär. Han arbetade med elektroakustisk musik, ljudkonst, konkret poesi, performance och text/ ljudkomposition. Han var en drivande kraft i Fylkingen och EMS, Elektronmusikstudion i Stockholm.

Cecilia Roos (f. 1958) är vicerektor för forskning och professor i konstnärliga praktiker vid Stockholms konstnärliga högskola. Cecilia har en gedigen bakgrund som dansare och koreograf och har verkat både nationellt och internationellt.

Per Jonsson, (1956–1998), var en svensk dansare och koreograf. Han var en av den moderna dansens mest betydande koreografer i Sverige och hans verk har uppförts på många scener internationellt.

Jacob Kirkegaard i relation till Else Marie Pade
Daniel Löwenbrück i relation till Hermann Nitsch
Marja-leena Sillanpää i relation till Alla Döda

Jacob Kirkegaard (f.1975) är en dansk ljudkonstnär som i sitt arbete reflekterar över obemärkta eller otillgängliga aspekter av det mänskliga tillståndet eller civilisationen så som radioaktivitet eller processer relaterade till när en människa dör.

Else Marie Pade (1924 – 2016) var Danmarks första kompositör av elektronisk och konkret musik. Som aktiv i motståndsrörelsen under andra världskriget arresterades hon av Gestapo och i fängelset skapade hon grunden till sina elektroaukustiska kompositioner. 

Daniel Löwenbrück (f.1974) är en tysk konstnär och kompositör som använder bandspelaren som sin centrala musikkälla. Han driver skivbolaget Tochnit Aleph som fokuserar på underground noise, actionist sound-art och ljudpoesi. 

Hermann Nitsch (1938–2022) var en österrikisk konstnär och kompositör. Hans verk innefattade storskaliga föreställningar med teater, multimedia, ritualer och agerat våld. Han var en ledande figur inom wienaktionismen.

Marja-Leena Sillanpää (f. 1965) är en tvärvetenskaplig och bearbetsorienterad konstnär, född i Finland, baserad i Stockholm. Den centrala ingången i hennes verksamhet inbegriper andra existerande verkligheter, ofta med historiska undertoner som förstärks med text och ljud.”

Om Leif Elggren och Carl Michael von Hausswolff

Leif Elggren (f. 1950, Linköping) bor och arbetar i Stockholm. Elggren började som bildkonstnär men arbetar sedan 1970-talet med performance, musik samt installation med inslag av aktion. Elggrens konstnärskap präglas av samarbeten, bl.a. med Thomas Liljenberg, Kent Tankred samt Carl Michael von Hausswolff. Carl Michael von Hausswolff (f. 1956, Linköping) bor och arbetar i Stockholm. Hausswolff har sedan slutet 1970-talet varit verksam som kompositör med ljudinspelning som sitt främsta instrument, och konstnär inom konceptuell visuell konst i form av performance, ljus- och ljudinstallationer samt fotografi.

Carl Michael von Hausswolff och Leif Elggren. Foto: Jean Baptiste Béranger.

Deltagande konstnärer

Chandra Shukla (f. 1975) är en amerikansk experimentell musiker, kompositör och konstnär baserad i Asheville, NC. Under namnet Xambuca producerar han elektroakustisk musik och han. driver skivbolaget Erototox Decodings. För utställningen har han skapat Elgaland och Vargalands parfymer. Han beskriver att han i sitt arbete praktiserar esoterisk och andlig konst och att det är från den grunden som hans intresse för doftkonst och parfym kommer. 

Michael Esposito (f.1964) är en amerikansk experimentell musiker och konstnär som gör olika undersökningar med Electronic Voice Phenomena (EVP). Han intresserar sig särskilt för EVP:s förhållande till experimentell musik och kombinerar EVP med relaterade frekvenstoner och fältinspelningar och för att ge en audio-arkeologisk bild platser han undersöker. 

Helena Schmidt är konstnär och lärare i konst. Tillsammans med sin man driver hon konstskolan Ecole de Mont Cotton, i Bagnols-sur-cèze i södra Frankrike, sedan 2011. Skolan drivs som en filial till Åre folkhögskola och har ett samarbete med projektet Elgaland-Vargaland. Helena Schmidt är Elgaland-Vargalands generalkonsul i södra Frankrike.

Credits

Exhibition team Accelerator

Richard Julin, curator för utställningen och konstnärlig ledare
Therese Kellner, curator för utställningen
Ett stort tack till Helén Hedensjö och Martin Stenberg på Norrtälje konsthall för lånet av glasmontrar.