Våren 2018


Filmprogram

Curatorial statement vår 2018
Accelerator håller på att bli till. De tidigare fysiklaboratorierna är tömda och utställningslokalerna kommer att börja byggas under året. ”Att bli till” är också vad filmprogrammet kretsade kring som övergripande tema: skapande och byggande men även förberedelse för att skapa – i form av till exempel modeller eller partitur.

Accelerators konstprojekt vår 2018 bestod av ett filmprogram med ett antal konstfilmer. Det visades i Södra huset på Stockholms universitetet på stor duk i utrymmet utanför universitetsbiblioteket.

Tid: 24-27 april. Invigning den 24 april 2018 kl 13.00. Filmerna visades i loop under universitets öppettider under fyra dagar.
Plats: Entrén Stockholms universitetsbibliotek, Universitetsvägen 14 D, Frescati

Lyssna på ”Att bli till – Accelerator tar plats mitt bland studenterna” – med Richard Julin, konstnärlig ledare för Accelerator.

Om konstnärerna och filmerna i programmet:

I Sofia Hulténs ”Fuck it up and start again (one guitar smashed and mended 7 times)”, 2001, slår konstnären själv sönder en gitarr gång på gång för att sedan bygga ihop den igen. Gesten påminner om rockmyten där manliga rockstjärnor slår sönder sina instrument. Här blir instrumentet lagat, enklare att förstöra för varje gång det slagits sönder men svårare och svårare att laga. Till slut är det som byggts ihop ett objekt som liknar vad det en gång var men nu har blivit till något nytt: en skulptur.
Sofia Hultén som växte upp i Birmingham och utbildade sig till konstnär i Sheffield arbetar i en konceptuell tradition. Hon har sin bas i Berlin och arbetar med skulpturala gester fångade i objekt, filmer och bilder med vardagliga objekt i subtilt humoristiska skeenden.

AUJIK (Stefan Larsson), ”Spatial bodies”, 2016, gestaltar Osakas urbana landskap som en levande organism där huskropparna rör på sig till musik av Daisuke Tanabe. Bilderna är filmade med drönare och konstnären, som själv bor i Japan, har levandegjort ett antal existerande byggnader såsom Hitachi building (Tsūtenkaku), Abeno Harukas (Japans högsta skyskrapa) och även huset han själv bor i.
Stefan Larsson har arbetat som AUJIK i över tio år och främst intresserat sig för frågor kring Artificiell Intelligens.

Gunilla Klingbergs, ”Spar Loop”, 2000-2001, är en kalejdoskopisk animation av lågpriskedjors logotyper som påminner om mandalas, spirituella symboler som representerar universum. Reklamens symboler blir till repetitiva rörelser som kan påminna om vardagens rytm och ritualer. Kommersialism och andlighet smälter till synes ihop.
Gunilla Klingbergs, konstnärskap har rötter både i reklam- och konstvärlden och kretsar kring vår tids konsumtionskultur.

Liv Strand, ”Pipeline”, 2007, är en resa till platser osynliga för det mänskliga ögat och även en ljudupplevelse det mänskliga örat normalt inte hör. Filmen dokumenterar en kameras färd genom ett tio kilometer långt pneumatiskt rörsystem. Filmen växlar mellan scener där vi rör oss framåt i rasande fart till pauser i färden där blicken får vila vid abstrakta former av olika slag. Resan går både framlänges och baklänges i denna gömda värld som blir synlig tack vare Liv Strands nyfikenhet och experimentlusta.
Liv Strand arbetar med skulptur, performance, ljudkonst, installation, rörlig bild och skrivande.

I Kihlberg & Henrys film ”Analytical Chronology of Three Dimensions”, 2011, experimenterar konstnärerna med att utveckla en filmisk grammatik baserad på språkliga uttryck av tid och rum. Talade meningar blir till kamerarörelser. Olika verbs konjugeringar kopplas till olika typer av rum i en abstrakt lek: en geometribok kopplas till ett verb och dess böjningar, en byggnad till ett annat, en modell av samma byggnad till ett tredje verb och så vidare.
Karin Kihlberg & Reuben Henry har samarbetat sedan 2004. De arbetar med sin bas i London med film, performance, tvärvetenskapliga forskningsprojekt och publikationer.

Katarina Löfströms ”Score”, 2004, är ett animerat partitur av svarta prickar som rinner och strömmar ner för den vita bildytan samtidigt som de växlar i storlek och skapar rytmer och ett pumpande musikaliskt flöde. Verket utgår från ett fotografi från rymdteleskopet Hubble som föreställer det mest avlägsna som kan registreras i den yttre rymden. Score är ett slags rörligt partitur till tankar om de yttersta gränserna av människans vetande.
Katarina Löfström har främst arbetat med visuella abstraktioner i rörliga bilder sedan början av 2000-talet men har även skapat en mängd fysiska installationer och konstverk, ofta kopplade till människors upplevelser av ljus.

I Debora Elgeholms ”The Archives”, 2007 visas en sökning i ett analogt biblioteksarkiv där de olika sökningarna till slut leder tillbaka till utgångspunkten. I en del av filmen rör sig arkivet, trämöbeln, av sig själv och skapar ett subtilt soundtrack till filmen. Filmen beskriver på ett till synes dokumentärt men samtidigt drömlikt och overkligt vis ett numera gammaldags arkiv – en källa till kunskap. Som betraktare får vi ta del av en värld där sökandet av kunskap är kopplad till taktila upplevelser av material som papper och trä. Vi anar ett kartotek där texten är skriven på skrivmaskin, ett numera ovanligt verktyg.
Debora Elgeholm arbetar främst med rörlig bild där hon använder olika former av berättande – från videoessä och dokumentärt berättande, till animationer eller iscensatta situationer med skådespelare.

Viking Eggelings, ”Diagonalsymfonin”, 1924 är ett experiment att gestalta musikalisk rytm med animerade, abstrakta former. Filmen gjordes med assistans av Erna Niemeyer (senare Ré Soupault) i en enkel animationsteknik med hjälp av utklippta former i stanniol. Denna version är restaurerad av Gösta Werner 1994, med stöd från Svenska Filminstitutet.
Viking Eggeling var en svensk bildkonstnär som bodde större delen av sitt relativt korta liv utomlands. Han medverkade i dadaistiska kretsar i Zurich på mitten av 1910-talet och bodde därefter i Berlin där han också skapade ”Diagonalsymfonin”. Filmen visades första gången 1924 för en mindre skara personer, då med den franska titeln ”Symphonie diagonale”. När filmen hade offentlig premiär den 3 maj 1925 låg Viking Eggeling svårt sjuk och avled kort därpå. ”Diagonalsymfonin” är Viking Eggelings enda fullbordade film.

Lista på filmer
Sofia Hultén, ”Fuck it up and start again ”, 2001, 7:00 min
AUJIK (Stefan Larsson), ”Spatial bodies”, 2016, 4:50 min
Gunilla Klingberg, ”Spar Loop”, 2000-2001, 11:30 min
Liv Strand, ”Pipeline”, 2007, 5:05 min
Kihlberg & Henry ”Analytical Chronology of Three Dimensions”, 2011, 3:24 min
Katarina Löfström, ”Score”, 2004, 4:06 min
Debora Elgeholm ”The Archives”, 2007, 3:20 min
Viking Eggeling, ”Diagonalsymfonin”, 1924, 8:32 min

Credits
Filmprogrammet är sammanställt av Richard Julin, konstnärlig ledare Accelerator
Sofia Hultén, ”Fuck it up and start again ” visas med benäget tillstånd av konstnären.
Övriga filmer visas med tillstånd av Filmform, en stiftelse som verkar för att främja, sprida och bevara svensk experimentell film och videokonst.
Tack till Anna-Karin Larsson, verksamhetsledare (executive director) Filmform

Biografier
Sofia Hultén född 1972 i Stockholm, bor och arbetar i Berlin, Tyskland.
Stefan Larsson (AUJIK) född 1973 i Söderhamn, bor och arbetar i Ōtsu , Japan
Gunilla Klingberg född i Stockholm 1966, bor och arbetar i Stockholm.
Liv Strand född 1971 i Södertälje, bor och arbetar i Stockholm.
Karin Kihlberg född i Varberg 1978, Reuben Henry född i Trent 1979 de bor och arbetar i London.
Katarina Löfström född 1970 i Falun, bor och arbetar i Stockholm.
Debora Elgeholm född 1976 i Siljansnäs, bor och arbetar i Stockholm.
Viking Eggeling född 1880 i Lund, död 1925 i Berlin.

Bakgrund
Inför att Accelerator öppnar som fysisk utställningsplats år 2019 förankras verksamheten genom konstprojekt som sker under institutionens uppbyggnadsfas. Tanken bakom denna strategi är att Accelerator vid öppnandet ska vara känt bland målgrupperna för den nya platsen: studenter på SU, alla som arbetar och forskar på SU samt en konst- och kulturintresserad allmänhet, främst i Stockholm. Dessutom ger projekten innan öppning möjlighet att samla erfarenheter inom SU som gör att Accelerator kan fungera inom organisationen.

Det första konstprojektet som visades inom Accelerator var Tony Ourslers utomhusperformance ”The Influence Machine” den 22 oktober 2016.
Läs mer om Hösten 2016

Hösten 2017 genomfördes ett andra konstprojekt med konstnärsduon Christer Lundahl och Martina Seitl. De bjöds in att anpassa två av sina konstverk till platsen: ”An Elegy to the Medium of Film” visades i Manne Siegbahnlaboratoriet under ombyggnad och ” Unknown Cloud on its way to Stockholm University” visades utomhus. Som del av utställningen i Accelerators framtida lokaler visades även ett urval rektorsporträtt från Stockholms Universitet för att understryka universitets historia som ett radikalt alternativ till de traditionella lärosätena.
Läs mer om Hösten 2017

Bilderna nedan: Upphovsrättsligt skyddade bilder. Fri användning av media i anslutning till nyhetsartikel eller inslag med koppling till ”Våren 2018: Filmprogram” på Stockholms universitet. Vid publicering, ange ”Foto: konstnärens namn kopplat till varje verk”.