Om utställningen

I utställningen presenteras verk av fem konstnärer: Absalon, Stina Fors, Hassan Khan, NUG och Öberg/Arvefjord. Genom installation, performance, måleri, ljud- och videoverk undersöker konstnärerna former för hur kunskap kan förmedlas. Som besökare möts man av olika uttryck för kroppar i rörelse, röster och rytmer. Flera av verken är skapade specifikt för utställningen.

Utifrån sin position inom Stockholms universitet vill Accelerator rikta uppmärksamhet mot de kunskapssystem som länge stått utanför eller underordnats akademisk kunskap. Levd och erfarenhetsbaserad kunskap – som formas genom kropp, vardag, arv och livsvillkor – marginaliseras ofta, trots att den är grundläggande för hur människor orienterar sig i världen. 

I The Owl of Minerva lyfts även det som kallas tyst kunskap, som är svårt att uttrycka i ord men syns i handling och praktisk skicklighet. Framför allt finns här en betoning på intuition och rytm som alternativa sätt att förstå och erfara världen. Intuitionen framträder som en form av omedelbar vetskap, bortom det strikt rationella, medan rytmen pekar mot återkommande mönster, rörelser och tidsligheter – både i kroppen och i omgivningen. Tillsammans öppnar dessa erfarenheter för en förståelse av kunskap som något som inte bara tänks utan också känns, upprepas och levs. 

Om konstnärerna

Absalon

Meir Eshel (Absalon) föddes i Israel 1964. Vid sin ankomst i Paris 1987 började han kalla sig Absalon och registrerade sig i Christian Boltanskis kurs vid École Nationale Supérieure des Beaux-Arts. 1990 flyttade han till en ateljé i Boulogne, byggd av Le Corbusier år 1924 för konstnären Jacques Lipchitz. Mellan 1991 och 1993 skapade Absalon sina Cellules (celler) som små arkitektoniska former som påminner om klosterceller och förhåller sig konstnärens egen kropp och mentala rum. Absalons Cellules påminner om de modernistiska arkitektoniska stilarna hos Le Corbusier, Bauhaus, De Stijl och den ryska konstruktivismen. Förutom arkitektoniska strukturer och modeller omfattar Absalons verk även filmer och teckningar som ur ett personligt perspektiv utforskar frågor om hemhörighet, trygghet och självpåtagen isolering. Han avled i AIDS i Paris 1993, vid 29 års ålder. Under sin korta karriär ställde Absalon ut på institutioner som Centre Georges Pompidou i Paris (1991) och deltog i dOCUMENTA IX (1992) samt på Musée d’art moderne de la Ville de Paris (1993). KunstWerke i Berlin (2010), IVAM i Valencia och CAPC i Bordeaux (båda 2021) har visat utställningar med hans verk.

Stina Fors

Stina Fors (f. 1989, Sverige) är performancekonstnär, koreograf och experimentell vokalist. Hon arbetar med rösten som material – dess kraft, dess sammanbrott och allt som snubblar däremellan. I solo- och durativa performance pressar hon språket tills det spricker: till brus, överflöd eller plötslig klarhet. Hennes verk är råa, humoristiska och riskfyllda – drivna av improvisation, punkenergi och en vilja att tappa kontrollen. I verket A Mouthful of Tongues arbetar hon med buktaleri och vokal förvrängning, i Stina Force med live-trummor och vokalimprovisation, och i Answer Me, Pythia med ett durativt möte med orakel, osäkerhet och tro. 

Hon är baserad i Wien, och har visats internationellt, bland annat på Venedigbiennalen och Gwangjubiennalen, och tilldelats H13 Niederösterreich Prize for Performance. Hon studerade vid School for New Dance Development (SNDO) i Amsterdam.

Hassan Khan

Hassan Khan (f. 1975, London, Storbritannien) är konstnär, musiker, författare och professor i bildkonst. Khans praktik utgår från bekanta, allmängiltiga förhållanden och dolda personliga referenser, som tillsammans skapar en form med förmågan att skapa föreställda gemenskaper. Denna form väcker grundläggande frågor, kanaliserar underliggande förhållanden som sjuder under ytan, förför och stöter bort, utmanar förväntningar och bidrar till att omformulera våra upplevelser av föränderliga maktstrukturer. Khan arbetar med video, fotografi, performance och installation, och ser varje medium som en källa till möjligheter, potential och lärande snarare än som ett område som ska bemästras. 

Khan tilldelades Silverlejonet vid Venedigbiennalen 2017. Bland hans senaste separatutställningar ingår ”Little Castles”, Portikus, Frankfurt (2025); ”GESTUS”, Cukrarna, Ljubljana (2025); Blind Ambition, Centre Pompidou, Paris (2022); och The Keys to the Kingdom, Museo Reina Sofia, Madrid (2019). Khans An Anthology of Published and Unpublished Writings ges ut av Koenig Books och hans album SUPERSTRUCTURE EP släpps av The Vinyl Factory. 

NUG

Konstnären känd under pseudonymen NUG (f. 1973, Sverige) har varit en tongivande aktör på Stockholms graffitiscen sedan slutet av 1980-talet. Trots sin notoriskt låga profil har han förvärvat en nästan legendarisk status inom en kultur som kräver både diskretion och djärvhet. Hans namn, liksom hans engagemang i crews som VIM (Vandals in Motion), har spridits brett och därigenom befäst hans position som en av Sveriges mest framstående graffitikonstnärer. För en bredare publik fick NUG först betydande uppmärksamhet genom sitt kontroversiella masterprojekt, filmen Territorial Pissing (2008), som väckte skarp kritik från dåvarande kulturministern och utlöste en nationell debatt om gränsdragningen mellan vandalism och konst i det offentliga rummet. 

Centralt i NUG:s praktik ligger idén om rörelse. Graffitins historiskt illegala natur kräver snabb och precis handling, vilket lämnar påtagliga spår i verken. Hans expressiva svepningar och stänk för tankarna till aspekter av den abstrakta expressionismen, en strömning förankrad i den västerländska konstkanon, där konstnärens fysiska rörelse tydligt påverkar resultatet. Genom att röra sig mellan dessa sammanhang intar NUG:s konst en laddad position i skärningspunkten mellan det institutionella och det som är underground.

Anna Öberg (i Öberg/Arvefjord)

Anna Öberg (SE) är dansare och koreograf verksam i skärningspunkten mellan koreografi, ljud och rumsliga praktiker. I sitt konstnärskap tar hon utgångspunkt i sin bakgrund inom den svenska folkdansen och intresserar sig för hur genrens kroppsliga och sociala processer kan kommuniceras och förstås genom den förhöjda plats som konsten erbjuder, bortom de förenklade schablonbilder och yttre attribut som genren ofta förknippas med. Det improvisatoriska samspelet mellan musik och rörelse har alltid varit centralt i Öbergs verk och hon har ofta återkommit till puls som drivkraft, tradering som koncept samt det interaktiva, multisensoriska mötet mellan publik och verk som en del av det koreografiska materialet.

2015 tog Öberg sin masterexamen i koreografi vid Stockholms konstnärliga högskola (SKH) som den första folkdansaren någonsin. Hon har också en post master från Kungliga Konsthögskolan, OPI Lab. Hennes arbeten har bl. a presenterats via Dansens Hus, MDT, Norrlandsoperan, Skissernas Museum, Moderna museet, Dansstationen, Dansehallerne Köpenhamn, Rosendal Teater Trondheim, Riksscenen Oslo and Brut Imagetanz Wien för att nämna några.

Elize Arvefjord (i Öberg/Arvefjord)

Elize Arvefjord är kompositör och ljudkonstnär baserad i Stockholm. I sitt konstnärliga arbete undersöker hon ljudets inneboende materialitet och hur det kan användas för att utforska gränser mellan världar, objekt och kroppar. Hon har komponerat musik för produktioner vid bland annat Dramaten, Norrdans, Stockholms stadsteater, Riksteatern och Sveriges Radio. 2013 tog hon en kandidatexamen i ljuddesign för scenkonst vid SKH och läser för närvarande Artistic Interdisciplinary Master Programme vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon är även medlem i scenkonstkollektivet Nyxxx, där hon tillsammans med övriga medlemmar skapar estetiska händelser för en deltagande publik.

Credits

Curatorer: Richard Julin och Therese Kellner

Tack till Magasin III Museum for Contemporary Art och Familjen Robert Weils stiftelse.