voice under
Accelerator presenterar filmmakaren Ester M. Bergsmarks första institutionella utställning. I voice under på Accelerator bjuds besökaren in till en performativ filmvisning ledd av Bergsmark själv. Visningen är uppdelad i olika moment som består av rörlig bild, en somatisk övning och ett spel.
Om utställningen
Sprunget ur Bergsmarks långa erfarenhet som filmmakare har voice under utvecklats utifrån strävan att utvidga filmmediets fixerade karaktär i tid, materialitet, narrativa strukturer och betraktarposition. Genom visningen bjuder Bergsmark in publiken till att kliva ut ur den rörliga bildens konventionella passiva betraktarposition och uppleva film genom ett brett sensoriskt register. Verkets titel anspelar på ansatsen att vilja utforska och lyssna på mångfalden av parallella röster bortom eller vid sidan av filmens allvetande voice over. Genom en gestaltning som inrymmer osäkerhet, rörlighet och porösa narrativ vill konstnären undersöka filmmediets subversiva potential.
voice under på Accelerator äger rum i en installation med två rumsligheter där två filmer presenteras. I ett mörkt omslutande rum visas en dialoglös film i vilken flera kroppar har kommit samman i en. En kropp könskodas först genom ansikte, röst och framsida. I den här filmen ligger fokus på ryggen. Det finns en dubbelhet och ambivalens i gesten att vända någon ryggen till – det kan såväl vara av arrogans som av rädsla. Att vända sig bort från ett potentiellt hot är att försätta sig i en utsatt position men kan samtidigt vara en strategisk självbevarande handling. Ljud och koreografi har utformats i ett lyssnande efter resonanser i ett förflutet i djuptiden innan ryggradsdjurens uppkomst. Maneter är en art som till synes är vitt skild från människan, men det finns likheter i våra nervsystem som triggas vid fara. Går det att erfara spår i den egna kroppen från en tid innan mineraler kom samman och bildade ben?
Delar av Bergsmarks process initieras av en intuitiv uppmaning i situationer där tillstånd av förhöjd uppmärksamhet och intim närvaro kan uppstå. Konstnären har ett stort arkiv av filmat, och fysiskt material insamlat, i sådana stunder. Installationens andra del är en slags spelhall för brädspel. Längs väggarna är material och objekt från det här personliga arkivet uppradat och utgör också spelets pjäser. Filmen som visas här innehåller flera klipp från det egna arkivet, tillsammans med fragment från egna pågående filmproduktioner i process samt funna arkivbilder.
Precis som i verkets första film finns även här tanken på de olika tidslager vi härbärgerar i våra kroppar. Bergsmark drar paralleller mellan hur minnen är situerade i kroppen och konventioner för filmmediet: ”Precis som en film där inspelningen förblir oförändrad, är traumat också en tidskapsel som kan ta statisk form i ens minne, den upprepas och formuleras på samma sätt om och om igen”. Hon drivs av viljan att utforska hur lust, glädje och frigörelse kan vara en genererande princip – i termer av inre, yttre och kollektiv förändring. Traumaturgi är en egen term Bergsmark gett sitt arbete av att utveckla dramaturgier med kapacitet att skildra framförallt queera och transpersoners utsatthet, utan att fixera den till en förödmjukning eller ett trauma. Istället åsyftas att skildra utsatthetens och osäkerhetens potential att vara frigörande, transformativ och lustfylld.
Visningen på Accelerator inleds med en stund i gemensam stillhet. Bergsmark intresserar sig för neurologiska funktioner och hur metoder för traumabearbetning utgår från det autonoma nervsystemet och dess reglering av aktivitet och stillhet. En genomgående tanke är att en till synes passiv kropp kan vara uttryck för en aktiv motståndshandling.
En central del av både processen och gestaltningen är elementet av lek och spel. I voice under liknar spelet ett slags brädspel men är framförallt uppbyggt utifrån de element som är definierande för lek: avsaknandet av mål och vinnare. I viss social interaktion, som att delta i lek och spel, kan det autonoma nervsystemet skapa de kroppsliga reaktioner som är en förutsättning för nyfikenhet.
Om Ester M. Bergsmark
Ester M. Bergsmark är konstnär, filmare och forskare. Bergsmark arbetar med olika genrer och format ofta i nära samarbete med andra konstnärer. Hon har bland annat gjort filmerna Nånting måste gå sönder (2014) och Pojktanten (2012), båda i samarbete med Eli Levén samt Maggie vaknar på balkongen som belönades med Guldbagge för bästa dokumentär 2008. Verket voice under är en vidareutveckling av Bergsmarks forskningsprojekt med samma titel som hon disputerade med på Stockholms konstnärliga högskola hösten 2023.
Credits
Curator: Therese Kellner
voice under är en vidareutveckling av Bergsmarks konstnärliga forskningsprojekt på Stockholms konstnärliga högskola där Bergsmark disputerade under hösten 2023.
Verket är utvecklat tillsammans med skådespelarna Nina Jeppsson och Louise Löwenberg, koreografen Halla Ólafsdóttir, ljudteknikern Carolina Jinde, filmproducenten Anna-Maria Kantarius, filmfotograf Minka Jakerson och scenografen Clara Isaksson med flera, för fullständiga credits se nedan.
Delar av All that you can’t leave behind av Halla Ólafsdóttir och F E C ingår i filmens koreografi och ljudspår. Filmmaterialet är producerat tillsammans med Garagefilm International AB med utvecklingsstöd från Svenska Filminstitutet, Film Stockholm, och Creative Europe.
Regissör: Ester M. Bergsmark
Manus och utveckling / medskapare: Nina Jeppsson, Halla Ólafsdóttir, Louise Löwenberg Audiovisuell prototypklippning / manusförfattare: Ester M. Bergsmark.
Ledare karaktärsworkshop: Louise Löwenberg
Dramaturgi: Nina Jeppsson
Koreografi: Halla Ólafsdóttir
Producent: Anna-Maria Kantarius
Skådespelare: Nina Jeppsson, Halla Ólafsdóttir, Louise Löwenberg
Skådespelarworkshop och manusutveckling: Roxy Farhat, Lisen Rosell, Brandy Litmanen Filmfotograf: Minka Jakerson, Ester M. Bergsmark
Ljudmanus, ADR och ljuddesign: Carolina Jinde
Klippning: Marion Tour, Neil Wigardt, Ester M. Bergsmark, Isabella Karlström
Research manus: Alicia Hansen, Rebecka Bülow, Johannes Rydinger, Ismaila Jallow, Kaly Halkawt, Hanna Rosén
FAD: Siri Hjorton Wagner
Scenografi: Clara Isaksson
Assistent scenografi: Anine Bjurman Felix Greisinger, Anna Eriksson
Praktikant scenografi: Ee Kihlstrand, Annie Jonasson
Modellbyggare: Isabel Sjöstrand
Produktionsledare: Ida Lindkvist, Hanna Hannerz Simå, Erika Eserblom
Ljudinspelning: Jess Wolfsberg, Petra Koppla Dahlberg
DIT: Sergio C. Ayala
Kostym: Ester M. Bergsmark, Franciska Svenson, Erik Annerborn
Assistent kostym: April Lin, Anna Eriksson First
Kameraassistent: Focus Puller Linus Enlund, Dinis Rodrigues, Jonatan Bjerke
Elektriker: Lars Göran Nygren, Roland Engström
Clapper loader: Eric Lindqvist
Steadicam: Nestor Salazar
Make-up & kostym: Emelie Henriksson
Produktionsassistent: Zahraa Aldoujaili, Hanna Rosén, Laila Snijder
Runner: Zahraa Aldoujaili, Hanna Rosén, Saga Ekesryd
Exekutiv producent: Mimmi Spång Colorgrade, Daniel Pherson
Detta projekt filmades och utvecklades på följande platser:
Skh Linnégatan och filmstudion på Vallhallavägen, Stockholm, Sverige
Performing Arts Forum, Saint-Erme-Outre-Et-Ramecourt, Frankrike
Häringe slott, Västerhaninge, Sverige
Milvus Artistic Research Center, Knisslinge, Sverige
Biologiska museet, Stockholm, Sverige
Bogesunds slott, Vaxholm, Sverige
Bergianska trädgården, Stockholm, Sverige