Om utställningen

Deltagande konstnärer arbetar på olika sätt med indexikalitet, bildöverföringsprocesser och minnespraktiker bortom kameran. Det vill säga att samla, bevara, arkivera och återge personliga och kollektiva erfarenheter och historier. I vitt skilda abstrakta gestaltningar utforskas kollektivt mytskapande, spekulativ arkeologi, sorgeprocesser, tid och energifält. Verken har kommit till genom processer som präglas av performativitet, förkroppsligad kunskap och närkontakt med materialet det använder. 

Namnet Vera i utställningstiteln syftar inte på en särskild person utan på ordet vera som på latin betyder sann. Det är också en länk till konstnären Bitsy Knox arbete som utgår från det kristna helgonet Veronika vars namn betyder sann bild. Veronika är en kombination av det latinska ordet ”vera”, som betyder sann, och det grekiska ordet ”ikon”, som betyder bild. Titeln Vera Was Here anspelar på handlingen att tagga eller rista in ett namn eller frasen ”Jag var här” i ett material som ett slags minnesmärke över någons närvaro på en plats i en viss tid. Kanske på en bänk i en busskur, vid en sevärdhet eller på en runsten. Att referera till denna gest är också ett försök att koppla titeln till de metoder som återkommer i flera av verken: att göra avtryck i ett material genom gravyr, ristning, frottage och infärgning. 

Det till synes mänskliga i att vilja föreviga sin egen och sin omgivnings existens har särskilt uttryckts genom det fotografiska mediet då det länge bar uppgiften som sanningssägare och vittnesbärare. För femtio år sedan beskrev Susan Sontag, i den tongivande boken Om Fotografi (1970), fotografiets kulturella roll som en beroendeframkallande konsumism i behovet att få verkligheten bekräftad och upplevelsen förstärkt. Indexikalitet var länge fotografiets premiss, det vill säga fotografiets avhängighet till det som fotograferas och bilden som löfte att motivet framför linsen har existerat.  Den här premissen är dock sedan länge överspelad i vår samtid av artificiell intelligens och deepfakes.

I utställningen på Accelerator presenteras andra former av den här obrutna länken mellan gestaltning och referent. Verken har kausala band till något som har funnits, har hänt eller händer i nuet. De är inte låsta till en temporalitet även om de är förankrade i en dåtid – utan fortsätter att animeras i rummet. Utställningens konstnärer uppehåller sig inte vid originalmotivet eller representationen av det, utan rör sig i glappet i den indexikala relationen. I utforskandet av överföringsprocesser och intermediära material finns en hyllning till slumpen och kroppens sensoriska bredd.

Om konstnärerna

Nora Al-Badri

Nora Al-Badri (f.1984) är en multidisciplinär och konceptuell konstnär med tysk-irakisk bakgrund som är baserad i Berlin. Hennes praktik fokuserar på de politiska implikationerna och den frigörande potentialen i ny teknik som maskinintelligens och dataskulptering. I sina verk framför Al-Badri en slags spekulativ arkeologi från fossiler till artefakter, performativa interventioner på museer och andra offentliga platser som reagerar på platsens inneboende maktstrukturer.

Under de senaste åren har Al-Badris verk visats på bland annat Jeu De Paume Paris, Kunsthal Charlottenborg, Köpenhamn, KW Contemporary, Berlin, Frankfurter Kunstverein, Frankfurt, LIAF Biennale, Lofoten, SAVVY, Berlin, Art Lab École polytechnique fédérale de Lausanne. Hon är föreläsare vid Eidgenössische Technische Hochschule (ETH) i Zürich och ger regelbundet kurser och föreläsningar vid universitet och museer över hela världen.

Diana Agunbiade-Kolawole

Diana Agunbiade-Kolawole (f. 1988) arbetar med fotografi i både linsbaserade och icke-linsbaserade former, presenterat i installationer, performance och tryck. Genom sitt konstnärskap undersöker hon materiella processer som prövar nya uttryck inom etablerade tekniker. Hennes verk utgår från den levda erfarenheten och syftar till att förvränga eller helt rasera det fotografiska ”avgörande ögonblicket”.

Agunbiade-Kolawole har ställt ut i Sverige och internationellt. Hon har gjort beställningsverk för Världskulturmuseet (2021) inom ramen för Afrika pågår och för Creative People & Places Hounslow i Storbritannien (2022) inom projektet Wanderings. Hennes verk finns representerade i samlingarna på Moderna Museet, Göteborgs konstmuseum och Brucebo Foundation i Sverige samt hos National Health Services, Barking & Dagenham Council och Kingston University i Storbritannien.

Nicole Khadivi

Nicole Khadivi (f. 1998) är en stockholmsbaserad konstnär som arbetar med installationer i vilka ljus, glas och rörelse samspelar till att skapa rumsliga animationer. Hon ser sina verk som optiska maskiner utan minne som bygger på mekanismer inom linsbaserat bildskapande. Khadivi låter element som gravyr i glas och ögonblickliga ljusreflektioner tillsammans bidra till gestaltningar av relationen mellan tid, perception och minne, mellan beständighet och flyktighet samt människans relation till maskiner. Hennes arbete bygger till stor del på personliga minnesfragment men är också influerade av (populär)vetenskapliga rön inom framförallt fysik, astronomi, matematik och psykologi. 

Khadivi tog sin examen 2024 från Kungl. Konsthögskolan i Stockholm och har även studerat en tid vid Städelschule i Frankfurt am Main. Hennes verk har visats på institutioner både i Sverige och internationellt och hennes kortfilmer har visats på filmfestivaler som Oberhausen Short Film Festival i Tyskland, och Göteborgs filmfestival. Under 2025 har hon sin första institutionella soloutställning med titeln After Home på Uppsala konstmuseum, samtidigt som hon deltar i grupputställningen Vera Was Here på Accelerator i Stockholm.

Bitsy Knox

Bitsy Knox är en transdisciplinär konstnär baserad i Berlin som arbetar i skärningspunkten mellan forskning, performance, radio, ljud, skulptur och skrivande. Hennes arbete fokuserar på upplösningen av gränserna mellan inre och yttre perception och utforskar samspelet mellan privata och sociala världar, präglade av kaos, romantik och isolering. Genom djupgående forskning inom kognitiv vetenskap, fysik, musikvetenskap och queerfeministiska historier undersöker Knox det personliga och kollektiva mytskapandets roll inom sociopolitiska strukturer, och ser myten som en cyklisk process där narrativ ständigt bearbetas, integreras och utmönstras för att spegla begär.

Under de senare åren har Knox framfört och ställt ut verk på bland andra Kunstraum der Leuphana Universität, Lüneburg, Neuer Berliner Kunstverein (n.b.k.), Nida Art Colony, Neringa, Haus der Kulturen der Welt, Berlin, Kunstverein Bielefeld, KW Institute for Contemporary Art, Berlin, Martin Gropius Bau, Berlin, TENT, Rotterdam. Knox är biträdande redaktör för Pina Magazine och hennes texter finns bland annat i e-flux, TABLOID Press, Pure Fyction, A Prior Magazine och Sternberg Press.

Dala Nasser

Dala Nasser (f. 1990) är en konstnär baserad i Libanon och London. I sina platsspecifika utforskningar behandlar hon material som minnes- och vittnesbärare; vittne till historiska förhållanden präglade av de koloniala systemens bestående krafter och den ekologiska och psykologiska upplösning som de orsakar. Hennes indexikala målningar är skapade genom direktkontakt, ofta genom frottage, med organiska material på platser av religiös, andlig, historisk eller geopolitisk signifikans. Hon betraktar sina verk som arkiv som registrerar spåren av levda erfarenheter och klimatförändringar, och som lyfter fram icke utkrävda historier, ekologier av långsamt våld och kolonial stöld.

Nasser har haft soloutställningar på bland annat Kunsthalle Basel (2025), Renaissance Society, Chicago, (2023) och Kölnischer Kunstverein, Köln (2022). Nassers verk har visats i utställningar över hela världen bland annat på Aichi Triennale 2025, Whitneybiennialen 2024, the Sharjah Biennial 15 (2023), the 58th Carnegie International (2022), Centre Pompidou, Paris (2021), BetonSalon, Paris (2019), Beirut Art Center, Beirut (2019) och Sursock Museum, Beirut (2017).

Credits

Curator: Therese Kellner