Konst + forskning: Kolonialitet, materialitet och offentlig konst
Ett samtal om koloniala spår i offentlighetens konst och platser. Hur kan en kritisk diskussion om sådana spår utmana Sveriges föregivna ’neutralitet?’ Hur kan konstnärer och forskare idag arbeta för att sådan kritisk kunskap når en bredare allmänhet?
Deltagare
Hanni Kamaly, konstnär
Lena Sawyer, forskare i socialt arbete, Göteborgs universitet
Michael Barrett, antropolog, forskare och curator, Etnografiska museet
Alessandro Petti, professor i arkitektur och social rättvisa, Kungl. Konsthögskolan
Moderator är Mårten Snickare, professor i konsthistoria vid Stockholms universitet och Accelerators föreståndare. Samtalet har initierats och arrangerats av Jelena Jovičić, projektledare Konst + forskning på Accelerator.
Samtalet hålls på Accelerator. Fri entré. Språk: engelska.
"Ett budskap, om ditt liv, hur du kom hit, om din mänsklighet, om de som gick före och de som kommer efter och som väntar på att få bli till? En version som Tore Strindberg inte kunde föreställa sig eller hoppas på." Lena Sawyer, i artikeln ”'Listening’ with Gothenburg’s Iron Well”, 2020
Det våldsamma arvet från kolonialismen har inte bara lämnat spår i de koloniserade områdena och dess invånare; den koloniala exploateringen av mark, människor och material genomsyrar också stadsmiljöer och konstsamlingar runtom i Europa, inklusive Sverige. Till det här samtalet har vi samlat konstnärer, curatorer och forskare som intresserar sig för dessa spår av kolonialitet i det offentliga rummet och den offentliga konsten, och som genom sina praktiker vill ompröva och dekonstruera den etablerade förståelsen (eller oförståelsen) av de koloniala strukturer och spår vi omges av. Vad betyder det att så många av dessa platser och konstverk förblir ”osynliga”? Hur kan vi synliggöra och förmedla kunskapen om de koloniala spår de bär? Och vad kan vi göra med den kunskapen? Hur kan vi interagera med och ingripa i dessa platser och spår? I samtalet vill vi belysa dessa frågor och hur vi kan arbeta med dem i gränslandet mellan konst och forskning.
Bios
Lena Sawyer disputerade i kulturantropologi 2000 vid University of California Santa Cruz. Sedan dess arbetar hon vid institutionen för socialt arbete på Göteborgs universitet, där hon ägnar sig åt frågor om makt från olika perspektiv och med olika metodologier, grundade i kolonialitet, feminism och intersektionalitet. Hennes forskning ägnas bland annat publika platser och minne, utbildning och institutionell diskriminering.
Hanni Kamaly är konstnär bosatt i Stockholm. Kamaly har en examen från Konsthögskolan i Malmö och har också studerat vid Kunstakademiet i Bergen samt International Academy of Art Palestine i Ramallah. Kamalys verk har ställts ut vid ett stort antal museer och gallerier, bland annat Moderna museet i Stockholm (2018–2019) och Malmö (2020), Interkulturelt Museum, Oslo (2019–2020), coyote, Stockholm (2020), Lunds Konsthall (2019), Ginerva Gambino, Köln (2019), Tegel, Stockholm (2019), Galleri Ping-Pong, Malmö (2018) Ahrenshoop Kunsthaus, Ahrenshoop (2018), Malmö Art Museum (2017–2018), Skånes konstförening, Malmö (2017), Almanac, London (2017), Inter Arts Center, Malmö (2016) och Rupert, Vilnius (2016). Kamaly har också medverkat vid Luleåbiennalen 2018–2019 och den 34:e Biennalen i São Paulo 2021.
Michael Barrett är antropolog, forskare och curator för Afrika-samlingarna på Världskulturmuseerna. Hans forskningsfokus är samlingarnas historia samt representationen av Afrika och människor med afrikanskt ursprung i museer och andra förmedlingspraktiker. Bland hans curatoriella projekt kan nämnas samtidskonstutställningarna Remixing the Future och Sonaxis (båda på Etnografiska museet 2021). Han är initiativtagare till projektet Afrika pågår på Etnografiska museet (2017–2021) där kritisk forskning möter utåtriktad verksamhet och publika program i relation till Afrika-samlingarna på Världskulturmuseerna.
Alessandro Petti är professor i arkitektur och social rättvisa på Kungl. Konsthögskolan I Stockholm. Pettis konstnärliga, arkitektoniska och pedagogiska praktiker kretsar kring arkitekturens politiska och sociala dimensioner. I hans forskningspraktik är konstutställningar platser för visningar och handlingar som spiller över i andra sammanhang: arkitektoniska strukturer, miljöer för kritiskt lärande, interventioner som utmanar dominerande kollektiva berättelser, produktion av nya politiska fantasier, bildande av medborgarrum och omdefinitionen av begrepp. Petti är grundare av det arkitektoniska kollektiv- och residensprogrammet DAAR. År 2012 initierade han det experimentella programmet Campus in Camps för att utmana och övervinna konventionella utbildningsstrukturer.