Forskargrupper


”Varje konstverk är ett universum som utvecklar sig åt olika håll.” Margaretha Rossholm Lagerlöf, professor i konstvetenskap och senior rådgivare vid Accelerator

Vad har matematik med språk att göra? Statsvetenskap med cellbiologi? Kan konsten fungera som ett medel att koppla ihop flera olika sätt att tänka? Utmana gränserna för vad som är möjligt att göra inom respektive område?

Samverkan med tvärvetenskapliga forskargrupper från alla Stockholms universitets fyra fakulteter utgör hjärtat i Accelerators programverksamhet. Forskargrupper bjuds in för att utifrån sina expertkunskaper reflektera över tänkandets former och vad gestaltning innebär i vetenskap och konst. Själva utförandet i båda områdena åskådliggör på olika sätt samtidens samhällsutmaningar.
—I spänningsfältet mellan konsten och vetenskapen uppstår en gnistbildning som triggar tänkandet. Forskning är ju liksom konst ett kreativt arbete, men med helt andra förutsättningar och regler, säger Margaretha Rossholm Lagerlöf, professor i konstvetenskap och senior rådgivare vid Accelerator.

Ett mångvetenskapligt laboratorium

I mötet mellan konst och vetenskap öppnar sig nya forskningsfrågor, idéer och perspektiv. Fokus blir här bland annat likheter och skillnader i hur olika forskningsområden hanterar samtida frågor, till exempel makten över information och sanning, men även hur konst berör oss och tar sig an aktuella samtidsfrågor. Forskningen inspirerar i sin tur till nya konstevenemang, som kan föda nya möten över nya gränser.
—Det vi vill undvika är att forskarna blir en slags konstkritiker. Det handlar snarare om att de ska få syn på saker i mötet som de inom det vanliga regelverk de arbetar inom, inte skulle ha tänkt på. Forskning är så styrt av regelverk på ett helt annat sätt än konsten, säger Margaretha Rossholm Lagerlöf.

Samhällsrelevans en hörnsten

Kopplingen till samtidsfrågor och de stora samhällsutmaningarna är en viktig hörnsten i Accelerators verksamhet.
—Konsten ligger långt framme när det gäller spaningar framåt. Den har en slags vittring på vart vi är på väg, säger Bengt Novén, professor i franska och föreståndare för Accelerator.
Grundfrågan är genomgående hur det är att vara människa just nu i detta samhälle. Samtidigt väcks i mötet mellan konst och forskning frågor om varför det är relevant att arbeta med klassiska ämnen i dag.
—Nutiden har alltid en koppling till dåtiden och det gäller att kunna söka i de traditioner och orsaksförhållanden som har skapat de mönster vi lever i idag, säger Bengt Novén.

Reflektioner kring ”Hösten 2017”

Under hösten 2017 hade tolv forskare från olika discipliner på Stockholms universitet i uppdrag att ta del av den konst som ingick i höstens evenemang, ”An elegy to the medium of film” och ”Unknown cloud on its way to Stockholm University”, för att, med dem som utgångspunkt, reflektera över likheter och skillnader mellan konst och vetenskap. För Anna-Maria Hällgren, konstvetare och postdoktor vid Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet, innebar mötet en utgångspunkt för nya sätt att se på kunskap.

Ett utforskande i odisciplinerat tänkande

—För egen del, såsom forskare i konstvetenskap och med ett särskilt intresse för ekologisk hållbarhet, innebar deltagandet ett utforskande av ett odisciplinerat tänkande. Allt fler forskare börjar efterfråga nya sätt att både förstå och förmedla de utmaningar den rådande ekologiska krisen ställer oss inför. För trots att kunskapen aldrig har varit större, tycks den intellektuella medvetenheten om de rådande förhållandena – om smältande glaciärer, om djurarter som utrotas och ekologiska system som rubbas – inte vara tillräcklig, säger Anna-Maria Hällgren.
—Kort sagt: Vi vet. Men vet vi? Utöver kunskapen om klimatförändringarna tycks vi behöva någonting mer – ett tänkande bortom de givna ramarna, ett tänkande som inte endast inkluderar vårt intellekt utan också våra sinnen, minnen, associationer och förmåga att föreställa oss sådant som ligger bortom det greppbara.