Forskargrupper


”Accelerator är ett nytt sätt att stimulera tänkande kring forskningsfrågor. Konstverken i Accelerator är spelplanen för den verksamhet projektgrupperna utvecklar kring forskningsfrågor.”
Margaretha Rossholm Lagerlöf, professor och senior rådgivare

Vad har matematik med språk att göra? Pedagogik med biologi? Kan konsten fungera som ett medel att koppla ihop flera olika sätt att tänka? Utmana gränserna för vad som är möjligt att göra inom respektive område?

Samverkan med tvärvetenskapliga forskargrupper från alla Stockholms universitets fyra fakulteter utgör hjärtat i Accelerators programverksamhet. Forskargrupper bjuds in för att reflektera över utställningsprocesser, medverkande konstnärer och konst utifrån sina discipliner och sin expertkunskap.

Ett mångvetenskapligt laboratorium

I mötet mellan konst och vetenskap öppnar sig nya forskningsfrågor, idéer och perspektiv. Fokus blir här bland annat likheter och skillnader i hur olika forskningsområden hanterar samtida frågor som till exempel makten över informationen och sanningarna om pågående händelser, men även om hur konst berör oss. Forskningen inspirerar i sin tur till nya konstevenemang, som kan föda nya möten över nya gränser. Accelerators publika program kommer från forskargrupperna och deras verksamhet sprungen ur möten med konsten.

”Ett utforskande av odiciplinerat tänkande”

Under hösten 2017 hade tolv forskare från olika discipliner på Stockholms universitet i uppdrag att ta del av den konst som ingick i höstens evenemang, ”An elegy to the medium of film” och ”Unknown cloud on its way to Stockholm University”, för att, med dem som utgångspunkt, reflektera över likheter och skillnader mellan konst och vetenskap.

”För egen del, såsom forskare i konstvetenskap och med ett särskilt intresse för ekologisk hållbarhet, innebar deltagandet ett utforskande av ett odisciplinerat tänkande, i gränslandet mellan konst och forskning. Detta gick i linje med hur allt fler forskare börjat efterfråga nya sätt att både förstå och förmedla de utmaningar den rådande ekologiska krisen ställer oss inför. För trots att kunskapen aldrig har varit större, tycks den intellektuella medvetenheten om de rådande förhållandena – om smältande glaciärer, om djurarter som utrotas och ekologiska system som rubbas – inte vara tillräcklig. Kort sagt: Vi vet. Men vet vi? Utöver kunskapen om klimatförändringarna tycks vi behöva någonting mer – ett tänkande bortom de givna ramarna, ett tänkande som inte endast inkluderar vårt intellekt utan också våra sinnen, minnen, associationer och förmåga att föreställa oss sådant som ligger bortom det greppbara. Ur detta avseende utgjorde arbetet inom pilotgrupperna, med Lundahl & Seitls verk som gemensam utgångspunkt, en konstruktiv utgångspunkt för nya och oväntade sätt att tänka.”
/Anna-Maria Hällgren, konstvetare och postdoktor vid Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet.